To have – or not to have – the blues. That is the question.

Slump och synkronicitet kan göra härliga trick med ens liv. Här är ett dagsfärskt exempel på ett sådant:

Slumpen och synkroniciteten börjar: Det var i december då jag, Rävjägarn, Skogsvaktaren och Therese besökte Thielska galleriet. Där såg jag fantastiskt blå-grön-lila målningar med bluesig stämning som om de vore målade med självaste mjälten. Dessa tavlor var signerade Eugéne Jansson berättade mina vänner – konstnären var mig dessförinnan helt obekant.
Slumpen och synkroniciteten fortsätter: Idag gick jag gick in på Götgatan-myrorna och hittade Liljevalchs bok om Eugéne Jansson för en tia. Jag köpte, bläddrade, läste och var lycklig.
Slumpen och synkroniciteten avslutas: När jag kom hem så googlade jag lite på Jansson. Fick då upp ett pressmeddelande som publicerats idag. Det var från Waldermarsudde som slår upp dörrarna för en splitterny Jansson-utställning mellan den 18:e februari och den 10:e juni. I samband med detta ges också boken Eugène Jansson: Blå skymning och nakna atleter av Göran Söderlund och Patrik Steorn ut på Carlsson Förlag.

Göran Söderlund & Patrik Steorn, Eugène Jansson: Blå skymning och nakna atleter

Boken på Bokus.
Boken på Adlibris.

Då jag inte ännu besökt Waldermarsudde är detta piskan som jag verkligen behöver för att få tumme och arsel ur. Piskan fanns i och för sig redan i höstas då Halmstadgruppens Erik Olson visades, men av outgrundlig skamlig anledning besökte jag inte udden! Nu är jag däremot starkare och mer lydig min dionysiska vilja, intalar jag mig. Och det bästa av allt: Olson hänger kvar tills den 26:e februari! Mellan den 18:e och den 26:e har man således chansen till att se dem båda två! Detta är tidens motsvarighet till det gyllene snittet, och sånt måste upplevas! Se bara hur karln målar!

Eugéne Jansson, Gryning över Riddarfjärden (1899)

Eugéne Jansson, Hornsgatan (1902)

Eugéne Jansson, Österlånggatan (1904)

Eugéne Jansson, I skymningen (1902)

Eugéne Jansson, Mångård (ca 1896)