Skip to content

Hyperventilering och apokalyptiska videoklippp

februari 16, 2012

Det råder:

  • finanskris
  • klimatförändringar
  • resursbrist
  • tillväxthysteri
  • kris i det europeiska ekonmiska samarbetet
  • överbelåning
  • överkonsumtion
  • övergödning
  • översexualisering
  • överindividualisering
  • överoptimism
  • försurning
  • förnedring
  • förnuftsbrist
  • bostadsbrist
  • tidsbrist
  • rasism
  • trångsynthet
  • orättvisa
  • snedfördelning
  • privat profithunger och cynisk människosyn i skattebaserad vård, skola och omsorg
  • privatisering
  • massarbetslöshet
  • natur- och människoexploatering
  • utsläpp av miljöfarliga ämnen
  • utförsäljning
  • stress i arbete, studier och i det privata livet
  • människoproduktifiering
  • realisation
  • människovarumärkeslansering
  • privat otillfredsställelse
  • alienation
  • värdeförfall
  • kärlekslöshet
  • icke-solidaritet

… allt i en icke-rankad jättelång lista som sammanfattar hela (den västerländska) mänskligheten och pekar mot att framtiden kommer att bli en dystopi.

Varför debatteras då inte – på en hög politisk/samhällelig nivå– några av de ”vedertagna sanningar” som kan påstås ligga bakom några av dessa problem och bekymmer? Jag tänker bland annat på ”okränkbarheten” hos mantrat ständig tillväxt, där vi uppmanas konsumera oss ur depression, olycka och ekonomisk kris, vilket leder till ständiga utsläpp, ojämna ekonmiska utbyten och resursdevalvering. ”Anyone who believes in indefinite growth on a physically finite planet is either mad or an economist” som Sir David Attenborough sa.
Jag tänker vidare på att bejaka valfriheten och att ta för sig, det vill säga tillbe sig själv såsom Gud, följa den etik som detta innebär och tillfredsställa sin karriärlust, sexuallust, konsumtionslust och allehanda begär efter ytlig bekräftelse, vilket enbart – i enlighet med vilken cirkulär historiesyn eller livscykelanalys som helst – leder till begär efter mer och mer, och i och med detta till att ”slit-och-släng” blir till en mental överbyggnad gällande allt man konsumerar (varor, människor, åsikter, värderingar)  i en aldrig-slutande, alltid-sluttande spiral ned i en patetisk självcentrerad intighet där Döden står och väntar med Charons båt.
Man tänker inte på det ofrånkomliga i att man ska dö, att alla ska dö, att inget varar för evigt, att allting luktar förgänglighet och att allt har en livslängd, att man för alltid kommer att vara ensam i sin själ och i sin kropp, att ingen kan bära din lycka, sorg och ångest, att allt lidande tillfaller endast dig själv, att all mänsklig samvaro, närvaro och försök till gemenskap bara är bildpunkter på din hornhinna, att all djupare härledning hamnar i hur man skall hantera solipsismen, denna insikt som säger att det enda som är säkert och existerar är dina egna sinnesintryck. Detta måste vi glömma för att lägga grund till att vi kan förstå varandra, att vi kan nå fram bakom de andras hornhinnor, att det helt kort finns något som övervinner egennyttan hos varje individ.
Ytterligare en av dessa ”vedertagna sanningar” är tilltron till att teknik och vårt mänskliga förnuft skall lösa alla kriser och mänskliga predikament. Detta om bara behov/efterfrågan möts, om bara konsumenterna är mogna, om bara regelverket är skrivet, om bara skatterna är tillräckligt låga, om bara innovationssystemet är smort, om bara kapitalet är tillräckligt fritt, om bara det råder entreprenörsanda, om bara tekniken används på det sätt den var tänkt, om bara att allt sker som det är tänkt, om bara att alla uträkningar, om prognoser och utredningar stämmer, om vi kan se in i framtiden, om människan har förmåga att forma sitt öde…

I dessa kristider är det konstigt att vänstern, de gröna och de konservativa inte gör gemensam sak, ty i det mesta av allt detta står de på lika gemensam mark. Varför används inte Alf Hornborg, Oswald Spengler, Barbara Ehrenreich, David Jonstad, Tim Jackson, Georg Henrik von Wright eller Friedrich Georg Jünger som slagträn i debatten följdaktligen? Varför faller inte de apologeter och demagoger som i vetenskapens namn hävdar att allt kommer ordna sig, när deras prognoser likt meterologernas ständigt slår fel? ”Science is politics”, säger den franske vetenskapsfilosofen Bruno Latour, alltså att vetenskap är makt (vetenskap att få upprättad på agendan, att få finansierad, att få vederlagd, att få inflytande över osv.).

Jag skulle kunna skriva långa inlägg om alla dessa ovannämnda namn, alla förtjänar de att få exponering för sitt tänkande som går stick  i stäv mot samtidens konformism och det gällande vetenskapligt-socialt-ekonomiska paradigmet.

Rent historiskt så kom Spengler först med sin Västerlandets undergång (1918-1922) där han la fram en biologisk syn på civilisationerna (att dessa genomgår uppgång, höjdpunkt, stagnation, förintelse). Efter Spengler formulerade Ernst Jüngers bror Friedrich Georg Jünger på 1930- och 1940-talet en teknikkritik som la grunden för ett skonsamt miljötänk, mycket liknande det som olika miljöpartier och miljöorganisationer står för. Han finns inte översatt på svenska, utan man kan läsa om honom i Carl-Göran Heidegrens utmärkta bok Ernst och Friedrich Georg Jünger: två bröder, ett århundrade som kom i höstas.

Under 1950-talet och fram tills hans död 2003 gjorde Georg Henrik von Wright entré som finlandssvensk kulturkritiker, logiker och filosof. Genom att blanda Spengler och Jünger tillsammans med en vetenskapskritik, kryddad med en humanism värdig Dag Hammarsköjld eller Sture Linnér, så lyckades han faktiskt i slutet av 1980-talet/början av 1990-talet skapa de debatter vi borde föra idag. Grogrunden för detta var hans tre böcker Vetenskapen och förnuftet (1986), Myten om framsteget (1993) och Att förstå sin samtid (1994), vilka alla är minst lika läsvärda och (om inte mer) giltiga idag. Han övertog för övrigt sin vän Ludwig Wittgensteins professorstol i Cambridge och blev senare ansvarig för hans efterlämande verk och skrifter.

Alla dessa tänkare kan sägas ha stått för en pessimistisk framtidssyn, där von Wright kallade sin ”en provokativ pessimism”. Denna pessimism, eller realism som den ofta omformuleras som, använder den amerikanska journalisten Barbera Ehrenreich sig av för att krossa många av de myter som finns kring optimistiskt tänkande i både det privata och det offentliga livet, inte minst i USA. I boken Gilla läget: hur allt gick åt helvete med positivt tänkande går hon till härlig aggro-humoristisk-tragisk attack. Ett föredrag som berör hennes tankesätt kan ses här nere:

Tim Jackson var ansvarig för Blair- och Brown-regeringarnas hållbarhetskommission, som naturligtvis rivdes upp när Storbritannien bytte Labour mot Torries. Hans bok Välfärd utan tillväxt bygger på många av resonemangen och resultaten från hållbarhetskommissionens slutsater. En föreläsning som i sin tur bygger på boken kan ses här nedan:

Alf Hornborg är professor i humanekologi vid Lunds universitet, något av en världskändis inom sitt gebit, och har samlat några av sina bästa essäer i Myten om maskinen: essäer om makt, modernitet och miljö. Jag råkade alldeles nyss springa på ett par videor där både han och journalisten David Jonstad (aktuell med boken Kollaps: livet vid civilisationens slut och klimattidningen Effekts redaktör) på ett väldigt enkelt sätt går igenom några av de tankeväckande poängerna i deras synsätt.
Se dem här nedanför. Som bonus så lägger jag även med när den tidigare kristdemokratiske europaparlamentariken Anders Wijkman (en mycket sympatisk människa!) pratar om vår allas förnekelse om vad som är på väg att hända.








9 kommentarer leave one →
  1. februari 17, 2012 12:22

    Vilken fantastisk blog! Kommer att ÖVERKONSUMERA den på cirka söndag. Tack!

    • februari 17, 2012 18:19

      Åh, tack så mycket Sofie! Hjärtligt välkommen! Om du ÖVERKONSUMERAR min så ÖVERKONSUMERAR jag din, serru! That’s how it works. Trevlig helg!

  2. februari 19, 2012 21:41

    Efter att ha läst den lilla skriften ”Linjen”, som baseras på en dialog mellan Ernst Jünger och Martin Heidegger har jag intresserat mig för Jüngers teknikkritik och hur den också är en oerhört skarp och tydlig kritik mot vårt moderna samhälles nihilistiska anda. (För visst är det ganska enkelt att se att en del konsumtion tydligt handlar om att dämpa en sorts existentiell ångest som samhället i brist på icke-kapitalistiska värden också producerar hos sina samhällsdeltagare.)

    Till syvende och sist handlar miljöfrågan om livsvärdet. Teknikens frälsarstatus måste demonteras och ersättas av samhälleliga handlanden som försvarar dessa livsvärden. Där kan nog människor oberoende ideologiska bakgrunder finna hitta nya stigar.

    Tack för en intressant blogg!

    • februari 21, 2012 00:11

      Hej Robert, hjärtligt välkommen samt stort tack för kommentaren! Ja, visst är Jünger intressant. ”Linjen” har jag tyvärr inte läst ännu, men mycket annat av Jünger. Ernst Jünger hade en nästintill extremt bejakande tekniksyn under 20- och 30-talen, inte minst synliggjord och ”filosoferad” i hans verk ”Arbetaren”, som tillhör en period i hans tänkande där han verkligen är långt ifrån mina egna värderingar. Här var som sagt hans bror Georg Friedrich ”före” – både skriftligt och levnadsmässigt (då han inte liksom Ernst var tvungen att bli soldat) –, och det var först senare som Ernst hittade på sin defaitism och anarker hit och dit.

      Jag kan verkligen varmt rekommendera Heidegrens bok som jag skrev nån rad om här ovan.

  3. februari 25, 2012 18:04

    Har ej läst Ernst verk Arbetaren, men väl om den. Med utgångspunkt från Linjen och den litteratur jag har läst av honom ”Eumeswil” och ”På marmorklipporna” onekligen som han ändrade hållning rätt rejält. Jag väntar för närvarande på Heidegrens bok, och ser fram emot att sätta mig in i den.

  4. februari 25, 2012 18:05

    Föll bort några ord från min föregående kommentar, men tror att jag gjorde mig förstådd ändå. Ser fram emot att besöka din blogg regelbundet framöver.🙂

    • februari 27, 2012 10:31

      Du kommer garanterat att gilla boken, tror jag bestämt! Du är varmt välkommen åter!🙂

Trackbacks

  1. Ännu mer om skolan… | reflektioner och speglingar II...
  2. Hyperventilering och apokalyptiska videoklipp « benknäckarvals

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: