Skip to content

Kärlek i sex tagningar. Eller: Glad alla hjärtans dag!

februari 14, 2012

Tagning 1:

Kärlek vid första ögonkastet
av
Wislawa Szymborska,
i översättning av Anders Bodegård


De är båda förvissade om
att de har förenats av en plötslig känsla.
En sådan säkerhet är vacker,
men osäkerhet är vackrare.

De menar att eftersom de inte känt varann tidigare,
så har ingenting nånsin hänt mellan dem.
Men vad säger gatorna och trapporna och gångarna,
där deras steg kan ha korsats för länge sen?

Jag skulle vilja fråga dem
om de inte minns –
kanske i en svängdörr en gång
ansikte mot ansikte,
ett ‘ursäkta’ i trängseln,
ett ‘fel nummer’ i telefonluren,
– men jag vet nog vad de svarar.
Nej, de minns inte.

De skulle bli bra häpna att höra
hur länge de varit
en lekboll åt slumpen.

Ännu inte riktigt redo
att förvandla sig till öde åt dem
har slumpen för ihop dem, särat dem,
ställt sig i vägen för dem
och med en halvkvävd fnissning
hoppat åt sidan.

Där fanns tecken, signaler,
även om de var oläsliga.
Kanske för tre år sen,
eller förra tisdagen,
fladdrade ett lövfrån skuldra till skuldra?
Det fanns någonting borttappat och upplockat.
Vem vet om det inte var bollen
från barndomens snår.

Det fanns dörrhandtag och ringklockor,
där långt i förväg
beröring lagt sig på beröring.
Väskor bredvid varann på bagageinlämningen.
Kanske drömdes en natt en och samma dröm,
som suddades bort så fort de vaknade.

Ty varje början
är bara en fortsättning följer,
och skeendets bok
ligger alltid uppslagen på mitten.

Tagning 2:

Lycklig kärlek
av
Wislawa Szymborska,
i översättning av Anders Bodegård

Lycklig kärlek. Är det normalt,
är det seriöst, är det till någon nytta –
vad ska världen med två människor
som inte har ögon för världen?

Höjd till skyarna utan att förtjäna det,
första bästa par på miljonen, ändå övertygande
att så måste ske – som belöning för vad? Ingenting;
ljuset faller ingenstans ifrån –
varför just på dem och inga andra?
Kränker det rättvisan? Ja.
Stör det noga staplade principer,
störtar det moralen från höjderna? Det stör, det störtar.

Titta på dessa lyckliga:
omde ändå kunde simulera lite,
spela beklämning för att uppmuntra vännerna!
Hör hur de skrattar – anstötligt.
Och språket de talar – skenbart begripligt.
Allt deras konstrande och krusande,
de utstuderade plikterna gentemot varandra –
det ser ut som en stämpling bak mänsklighetens rygg!

Det är svårt att förutse vad det kunde leda till
om deras exempel var möjligt att följa.
Vad finge då religioner, poesier lita till,
vad bleve då ihågkommet och vad åsidosatt,
vem ville då bli kvar i kretsen?

Lycklig kärlek. Är det nödvändigt?
Takt och förnuft bjuder att tala tyst om den,
som om en skandal i Livets högre sfärer.
Präktiga ungar föds utan dess hjälp.
Aldrig någonsin kan den befolka jorden,
den inträffar ju så sällan.

Låt människor som inte upplevt lycklig kärlek
påstå att det ingenstans finns någon lycklig kärlek.

I den tron får de lättare att leva och att dö.

Tagning 3:

Den första kärleken
av
Werner Aspenström

Måla ej här med konvaljepensel!
Grät vi inte som sjuttonårskalvar
efter den första kyssen?
Senare på sommaren
när vi väcktes i solgläntan,
låg ej på bröstet
en sammanrullad orm?
Dödligt då att närma sig
och att skiljas åt.

Tagning 4:

Ur Lämna mig inte (2010)
av
Stig Sæterbakken,
i översättning av Niklas Darke

Och du ser henne framför dig, någonstans under himlen, med sin utmanande gång vandrar hon i väg för att åter låta sig uppslukas av staden, in bland strålande skyltfönster och blinkande kaféskyltar och vulgärt dekorerade fasader, in på diskotek och i nattklubbars alla vinklar och vrår, in bland alla brölande skratt, alla stönanden och alla ringande telefoner, alla outtröttliga män som försöker stöta på henne, tafsa på henne, andas i hennes öra, stryka henne upp och ned över ryggen, kyssa henne i all hast, slicka henne mellan benen om hon låter dem göra det, ta henne bakifrån på nattklubbens toa om de får lov, svarta gungande skuggor på buktande fönsterrutor, äventyrliga skuggor i motljus, en förfärlig blandning av lustar, kraftansträngning och illusioner som pyr i vimlet av människor som kommer, som går igen, blandas, betäcker varandra, kommer från varandra, försvinner, samtidigt som ett nytt, identiskt vimell hivar sig upp innan det också går under, och alltsammans, med henne mitt i, med henne som sin naturliga medelpunkt, drar sig längre och längre bort ifrån dig, stan kommer att bli främmande för dig, ju mer av den hon lägger under sig, desto mindre av den kommer att vara känd för dig, den kommer att svlägsna sig med henne ombord, som ett gigantiskt kryssningsfartyg kommer världen att förlora sig i horisonten medan du står ensam igen i hamnen som den största dumbommen av dem alla: idioten, stackaren, monogamisten, det godtrogna nötet.

Tagning 5:

My One and Only Love
framförd av
John Coltrane och Johnny Hartman,
från skivan John Coltrane and Johnny Hartman (1963)

Tagning 6:

When I Fall in Love
framförd av
Nat King Cole,
från skivan Love Is the Thing (1958)

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: