Skip to content

Thomas Thorilds SCUM-manifest anno 1793. Eller: Lyss till Thorilds prontofeministiska angrepp på Karlarne!

november 22, 2011

Det har blossat upp en debatt om en teatralisk iscensättning av Valerie Solanas SCUM-manifest. Debattens trevlighet och respekten gentemot åsiktmotståndaren är det emellertid mycket dåligt ställt med; personpåhopp och mordhot har tillhört argumentationsarsenalen. Detta är mycket beklagligt, men tyvärr inte så ovanligt nuförtin’.

Jag vill därför ta tillfället i akt att totalt fega ur, det vill säga inte nämna något för eller emot SCUM-manifestet eller den aktuella uppsättningen. Istället vill jag vända blicken tillbaka i tiden, till ett betydligt mindre våldsamt försök att påvisa feministiska tankegångar och kanske lite – till kvinnornas fördel – diskriminerande könsvridningar; att påminna om att det mesta som nu tänks inte är något nytt, utan variationer på eviga teman, likt ekon från förflutna röster, liv och hjärtan.

Ett exempel på en sådan förfluten röst tillhörde en herre (!) som i och med sitt kön och sina åsikter verkligen kan kallas för en särling i svensk litteraturhistoria och feminism. Herren hette Thomas Thorild och levde mellan de åtta siffrorna 1759 – 1808. Detta inlägg ämnar inte vara en biografisk redogörelse för hans liv och leverne – om detta kan ni läsa om här – och jag går därför rakt på sak, med förbihåll för att först säga att T-banestationen Thorildsplan på Kungsholmen är döpt efter honom (han bodde själv på Kungsholmen).

1793 utkommer hans stridsskrift Om kvinnokönets naturliga höghet, ett dåtida SCUM-manifest som upplysningsmannen Thorild  börjat fila på redan innan den franska revolutionens uppgörelser gjorde slagorden frihet, jämlikhet och broderskap populära. Han vänder sig tydligt mot Rousseus idéer om att se olika på kvinnor och män, och kan därför sägas lägga till även systerskap och jämnlikhet bland slagorden ovan. I det historiska sammanhanget kan också nämnas att den feministiska urgurun Mary Wollstonecrafts banbrytande text A Vindication of the Rights of Woman (Till försvar för kvinnans rättigheter) hade lanserats bara ett år tidigare, 1792.

Thorilds-titeln bör tala för sig själv allen, men för att ge köttbevis på benen tänkte jag hagla lite citat ur denna prosatext. Texten ifråga kan förresten gratis läsas och fås genom att klicka här, vilket sätter igång en helt laglig hemladdning av Svenska Akademiens Thomas Thorild: Att följa ögonblicken. Texter i urval (2000), som även finns att köpa som antingen pocket eller inbunden bok. Detta är en helt fantasisk samling Thorild-texter, i urval – och med ett förord – av den förträfflige Horace Engdahl. Lakoniskt uttryckt kan man säga att den gode Thorild försöker få sagt att det är idiotiskt att se på en människa – må han eller hon vara hane eller hona – som i första hand sitt biologiska kön, och i andra hand sin personlighet osv.

Men nu till själva saken!

Lyss till Thorilds prontofeministiska angrepp på Karlarne, och le åt humorn i att han mycket ofta har alldeles rätt:

”Himmelens Gud! om SVAGHET våga Karlarne tala: de, som i dessa mörka och blodiga 6000 år, på vilka de haft Jorden välde, styrt sig själva och allt med en så ryslig och galen förvirring, att om de hade tagit alla sina rådslag utur ett Lotteri enkom ställt an av Lucifer, så hade dock aldrig något kunnat utfinnas med mindre Vett, eller verkställas med mera Grymhet, eller åtföljas av en mer ynkelig narraktig Pomp och Ståt, än deras hela fåniga regering.
Man behöver endast tänka på Världens Historia: endast tänka på, att all Jordens ofanteliga Dårskap ju är Karlars verk: och att än i Dag det verkeligen Kloka i världen förhåller sig till det verkeligen Galna, som ett till tusende.”

Att jag är mycket förtjust i drottning Kristina är något som jag tidigare framlagt på bloggen genom att ge smakprov på hennes kloka aforismer. Även Thorild finner henne mycket sympatisk, och utrustad icke med hennes faders militanta sinnelag och världsherraväldebegär, utan med ett ”större FÖRSTÅND”, ty Drottning Kristina:

” […] var stor nog att leende kasta bort en KRONA, för vilken ståtliga leksak de störste Karlar i världen gjort så många tusende blodiga dårskaper”.

Thorild påminner vidare om att hon:

” […] förstod att med en vink samla omkring sin Person alla Världens då lysande snillen, vilket i alla tider ingen kunglig Karl haft vett att göra: och som, i det Hon har skrivit, visar ett så äkta stort Förstånd, att man icke har sett ett större.”

Manifestet slutar med följande stycke, där Thorild frågar läsaren om han inte skall säga sanningen rakt ut. Här föregår han också Carl Gustaf Jungs inordning av begreppen anima och animus (dvs. det kvinnliga hos mannen, och det manliga hos kvinnan), men inte nog med det – han sätter kvinnan högre än männen, men inte högre än snillena; en kategori han i och med denna uppdelning gjorde sig en egen plats uti :

”Då man betraktar, att just i den mån som en karl förädlas, liknar han, i mildhet av seder och väsende, en Kvinna, såsom man ser hos alla Karlar av själv och känsla (hommes de Sentiment), och tvärtom att just i den mån en Kvinna försämras, börjar hon, i all slags Osed, likna en Karl; ja, då man ser den fullkomliga likhet i ömhet och livlighet som är imellan Kvinnor och alla sanna Snillen, det vill säga, de höga människor som genom sitt Förstånd eller sin Dygd äro allas Välgörare: Så är det omöjeligt att icke tillägga KVINNORNA just denna samma naturliga höghet över Karlarne, som desse alltid tilltrott sig äga över Kvinnorna. Varigenom Förståndets Ordning i världen måste upprättas på detta sätt: NATUREN, Snillen, KVINNOR, Karlar, Djuren.”

Thomas Thorild (1759 - 1808)

Thomas Thorild (1759 - 1808)

6 kommentarer leave one →
  1. december 9, 2011 22:21

    Fniss. Ja, det var fina citat. Sympatiserar alltmer med Thorild, tänker på min senaste bekantskap med texten En kritik över kritiker.

  2. december 13, 2011 08:58

    Tack för Thorild! Den texten skall jag stifta mer bekantskap med.

  3. december 13, 2011 10:14

    Hej Noémi och Minerva! Och tack för kommentarerna! ”En kritik över kritiker” skall jag läsa härnäst, tack för tipset! Till Uppsalastudenten Noémi kan jag också tillägga att det ganska otidsenliga (och felaktiga!) citatet över ingången till stora salen i Universitetshuset kommer från Thorild: ”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större” – en omvänd ordning på citatet skulle vara mer sann.

    • december 13, 2011 18:30

      Fast det beror väl helt på hur man tolkar citatet? Alltså vad gäller att den skulle vara otidsenlig (underförstått ha en negativ innebörd). Att tänka fritt är stort men att tänka ‘rätt’, ex moraliskt, empatiskt, etc är större.

      • december 13, 2011 19:46

        Du har helt rätt att allt ligger i tolkningen. Med otidsenlig menade jag (tolkade jag det som) att den sorts idealism som genomsyrar citatet – och vilket var gällande på Thorilds tid (med dess fasta värden och tydliga diktomier) – inte direkt är det som i dessa postmoderna och relativistiska dagar är gällande. Idag är det ju många som kan ha ”rätt” samtidigt, på Thorilds tid var det lite annorlunda. Hoppas jag lyckades förtydliga lite vad jag menade.

  4. december 13, 2011 21:16

    Det gjorde du! Jag antar också att det är vad de flesta tänker när de inte helt håller med citatet. Men hittills har jag bara hört folk fnysa eller bli lätt provocerade, utan att egentligen förklara varför.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: