Skip to content

Ett verk höljt i mytologiskt skimmer

augusti 9, 2011

Förra våren förde Johannes Ekmans radioprogram om litteraturhistoriens pessimister mig till den portugisiske författaren Fernando Pessoa, och hans centralverk Orons bok. Samme Johannes Ekman kommer för övrigt snart ut med boken Den nödvändiga pessimismen, en odyssé i mörkret, genom människans modfälldhet, vid sidan av den glättigt och förljugna optimismbelysta allfarvägen. En av höstens höjdpunkter, av allt att förmoda, och – låt oss hoppas! – en debatt- och ögonöppnare.

Johannes Ekman, Den nödvändiga pessimismen. Utkommer i september på Carlsson förlag.

Johannes Ekman, Den nödvändiga pessimismen. Utkommer i september på Carlsson förlag.

En annan introduktion liknande den som Ekman erbjöd mig kan ges av Svenska Dagbladets understreckare från igår, Ett verk höljt i mytologiskt skimmer. I artikeln bereder författaren och litteraturkritikern Henrik Nilsson för en smittande lust att slänga sig över Orons bok och assimilera den i all sin uppdelade, brokiga, labyrint- och pusselliknande helhet. Efter assimileringen blir man dessvärre bulimist, ty Orons bok är just en sådan där bok som låter sig ätas, kastas upp, för att sedan ätas upp igen – allt i en oändlig iterativ loop.

Rörande mitt första möte med Pessoa så bloggade jag om det här och här, för att sedan citera olika fragment ur Orons bok här, här, här, här och här. För att fresta er att läsa understreckaren samt plocka upp Pessoas mästerverk så kommer ännu ett fragment, det 329:a i den svenska översättningen av Lars Axelsson och Margareta Marin; där undertecknads frihetsälskande igenkänning fästs, och där arvet från Schopenhauers och Nietzsches tankevärldar tydligt framgår, allt under pessimismens svalkande gråvindar:

Att inte underordna sig någonting, varken en människa eller en kärlek eller en idé, att ha det där distanserade oberoendet som innebär att man inte tror på sanningen – och även om den funnes, inte heller på nyttan av att känna till den – på det viset, tycks det mig, bör det inre intellektuella livet förlöpa hos dem som inte kan leva utan att tänka. Att underordna sig – det är det som är det banala. Tro, ideal, kvinna, arbete – allt sådant är fängelse och handbojor. Att vara är att vara fri. Till och med vår ambition är en last om den går hand i hand med stolthet och passion. Vi skulle knappast yvas om vi insåg att ambitionen är ett koppel som vi släpas fram i. Nej, inga band, inte ens med oss själva! Fria från oss själva liksom från andra, kontemplativa men utan att komma i extas, reflekterande men untan att dra några slutsatser skall vi, befriade från Gud, uppleva det lilla andrum som bödelsdrängarnas tankspriddhet under rasten förkunnar oss i vår extas. I morgon väntar oss giljotinen. Om inte i morgon så i övermorgon. Låt oss promenera omkring i solskenet under rasten och avstå från att ställa frågor om avsikterna och förföljelserna. Solen kommer att förgylla våra släta pannor och brisen kommar att svalka den som har slutat att hoppas.

Jag kastar upp pennskaftet på pulpeten och det rullar tillbaka nerför den sluttande skivan vid vilken jag arbetar, men jag tar inte upp det.
Allt detta kom över mig helt plötsligt. Och min glädje tar sig uttryck i denna gest av vrede som jag inte känner.

Fernando Pessoa-graffiti i författarens hemstad Lissabon

5 kommentarer leave one →
  1. Tom permalink
    augusti 13, 2011 22:02

    Min flickvän har haft Orons bok stående i bokhyllan i flera år nu utan att jag tagit mig tid att läsa den faktiskt, har bara sneglat på den och tänkt ”en dag så…”. Men nu ska jag banne mig ta tag i det. Han verkar smått fantastisk.

    • augusti 15, 2011 19:04

      Hej Tom!

      Det gör du rätt i! Och kom sen ihåg att Pessoa inte är EN författare, utan – genom sitt experiment med sina uppdiktade fiktiva författarröster, kallade heteronymer – FLERA. Varje heterogyn är helt olik en annan. Den som skrev Orons Bok hette Bernando Soares och är den heterogyn som forskare hävdar ligger närmast den riktige Pessoa, även fast vi nog aldrig kommer att komma nära honom på riktigt.

  2. Tom permalink
    augusti 15, 2011 20:23

    Det låter spännande, ska läsa lite i den ikväll. Tack för en utmärkt blogg förresten!

    • augusti 16, 2011 19:06

      Åh, tack så mycket Tom! Det värmer! Dock så uppdateras den inte så ofta. Berätta gärna vad du tyckte om ”Orons bok” sen när du läst lite hit och dit, och låtit den få sjunka in lite.

  3. september 20, 2013 13:29

    Och hur ska det gå till att vara förälder i Pessoas värld?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: