Skip to content

Ann Ingemar Heberlein Hedenius om jagets innersta rum och förskansning

augusti 3, 2011

Tänk om Uppsalafilosofen Ingemar Hedenius fortfarande levde, vilket radarpar han och Lundafilosofen Ann Heberlein skulle göra i den vardagliga debatten! Överöst med hög moral, djupa insikter om människovärdet och vikten av en utbred humanism i samhället och hos människan, skulle bli resultatet. Och de skulle våga prata om det oangeläga, om det skugglikt vakande, om det olustiga och om det hemska i livet: de skulle göra bilden av livet mer hel än vad den är idag. Ofta med argument hämtade från, och baserat på, sina egna erfarenheter.

För det gjorde Hedenius som återkommade led av depressioner, och det gör Heberlein, som lever med sin fruktansvärda bipolära sjukdom.
Även om Hedenius led av tungsinne så var han edsvuren sin livslånga pessimism, baserad på principen om det ondas vikt (vilken jag själv finner svår att motsäga) om att det inte finns något gott i världen som kan återgälda ett historiskt, nutida eller framtida lidande. Inget konstverk, skratt eller tillfällig njutning (för det finns endast sådana) kan vikta upp ett svältande barns oerhörda predikament eller ett krigs vansinniga massdöd. Aldrig.
Hur Heberlein ställer sig i denna fråga vet jag inte. Men tänk om det tillkom en diskussion om pessimism, för att problematisera den allenarådande och totalitära optimismen.

Ett gemensamt ämne som de verkar vara överens om – och ett generellt tillstånd hos människan – är att vi för alltid kommer att vara mysterium för varandra, oavsett hur nära relationer vi har till varandra; att ensamheten och den bristfälliga förståelsen för andra är oundviklig. Att detta är en nödvändig premiss, och utmynnar i en syllogism som säger: detta måste man som människa acceptera.
För att sedan finna sig i det.
För att sedan finna sig i sig själv. En utpost.
För att sedan försöka beakta denna utpost och den värld som vi blickar ut på.

På detta sätt tycker jag att de både korsar och korsbefruktar varandra i dessa två nedanstående citat. Och på så sätt kanske dessa två citat kunde samexistera i en debattartikel eller essä, i en tidning eller bok, om Ingemar vore vid liv.
Ibland får man drömma.

För länge sedan trodde jag, att i kärleken skulle man ha allt gemensamt. Men så är det inte. En människa kan ha ett innersta som ingen, inte ens den mest älskade, kan tränga in i utan att det förstörs och en själv förlorar sin mittpunkt.

Vad finns det därinne? Det vet jag inte. Men det liknar sådant som oro och glädje, ljus och hastiga skuggor, en melodi eller rörelse i vatten, kanske en källa. Någon sällsynt gång händer det, att en människa själv kan glänta på porten till sitt innersta och sända ett sådant meddelande därifrån – utan adressat. En dikt, en sång, en gestaltning av mörker och ljus – fastän det hemliga ursprunget förefaller omöjligt att någonsin fastställa.

Livsproblemet är i mycket en fråga om ensamhet. Det kan låta sorligt och än sorligare att den inre harmonien har så mycket att göra med förskansningssystemets funktionsduglighet. Men så är det, och ingenting i denna sanning har en udd mot gemenskapen, den lyckliga gemenskapen som kan frodas just när det ömtåliga hos oss inte hotas.

Jag vet att källan finns, den innersta och ensammaste glädjen. Intet kan trösta oss för vår skräck och vårt medlidande inför vad som sker i världen, ingen kan heller förlåta oss skulden, som vi har för att vi aldrig gör något. Men det finns en punkt inom mig som inte frågar efter tröst  – källan, vars sånger är så obestämda att jag inte vet om de handlar om glädje över livet eller längtan efter döden. Att vara ensam blir till sist att lyssna på denna eviga melodi. Överröstas den, tycker jag mig inte riktigt leva. Den sista ensamheten bland människor – och vissheten att mitt innersta är lycka.

Ingemar Hedenius, Tröstens villkor (1959)

Ingemar Hedenius (1908-82), professor i filosofi vid Uppsala universitet

Jag tror inte att människor kan förstå varandra. Inte på djupet och inte fullt ut. Det låter sorligt, men det är inte så sorgligt. Vi behöver inte förstå varandra. Vi behöver inte förstå allt om varandra. Jag tror att det är bra att värna sina hemliga rum, så länge man släpper in dem man älskar tillräckligt mycket, så länge man inte stänger dörren till det där hemliga rummet så hårt och så definitivt att man inte kan ta sig in där själv.
Man behöver inte förstå varandra för att älska. Man behöver inte vara lika för att finnas tillsammans, finnas för varandra. Den insikten ger mig ro. Den inställningen gör livet så mycket enklare att hantera och har fått mig att förstå att jag redan har allt jag behöver.

Ann Heberlein, P1 Sommar, 2009-07-16

Ann Heberlein, forskare i etik vid Lunds universitet

2 kommentarer leave one →
  1. Tom permalink
    augusti 11, 2011 00:41

    Håller helt med! Har en djup respekt för Heberlein och har ganska nyligen börjat läsa ”Livets mening” av Hedenius som (så här efter kanske 5 sidor bara) verkar väldigt lovande. Båda tilltalar och tröstar mig i resonemanget om att frånvaron av mening ger allting mening.

    • augusti 11, 2011 16:48

      Hej Tom! Och hjärtligt välkommen vemhelst du än är!

      Ja, Hedenius är fin! Tillåt mig att rekommendera hans ”Om människovärde” också. samt Svante Nordins biografi över honom. I år kom också en bok om Hedenius kulturätande som verkar bra, men som jag dock inte läst – ”Ingemar Hedenius heliga rum : Sofokles, Kierkegaard, Mozart” av Thure Stenström.

      Sen i höst kommer Ann Heberleins uppföljare till ”En liten bok om ondska” och ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva ”. Denna heter ”Ett gott liv” och kommer säkert att vara fylld av tröst och rogivande insikter.
      Ha en trevlig höst Tom!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: