Skip to content

Svårläst. Fåläst. ”1900-talets bästa bok”. Eller: James Joyces ”Ulysses”.

juli 28, 2011

Att göra en rättmätig och respekterande sammanfattning/genomgång av James Joyces mästerverk Ulysses (1914-1922) (på svenska: Odysseus) är att göra det omöjliga.
Det är svårt att veta varshän man överhuvud skall börja i denna myllrande rika berättelse. Den är helt slik ett levande hav; artrik i meningen att det finns oändliga färger, mönster, varelser, små underverk av skapelse; djup i meningen att varje ord, mening och sammanhang har medvetna/omedvetna avsikter, kopplingar och betydelser. Eller med ett ord; Ulysses har en oerhörd densitet på varje sida. Således en tung bok när den omfamnar (beroende på utgåva) mellan 750 till 950 sidor och är tillråga på allt förmodligen den enskilda bok som frambringat mest undersökande text – och som det skrivits om överhuvudtaget – än någon annan på 1900-talet. Hatad, älskad, kanoniserad och bränd har den blivit.

Ett geni i en mycket bra pose. James Joyce (1882 - 1941)

Ett elegant geni i en mycket bra författarpose: den i Paris, Trieste och Zürich boende och skrivande, och från Dublin flydde och födde James Joyce (1882 - 1941)

Men ändå: att börja med själva det narrativa, själva grundberättelsen kanske kunde vara något?
Nja, för lika lönlöst som det är att försöka sälja in/missionera för/förklara Marcel Prousts eller Robert Musils På spaning efter den tid som flytt (1913-1927) respektive Mannen utan egenskaper (1930-1942) genom att berätta om det rent deskriptiva som sker, är det att göra detsamma med Ulysses.
Dessa modernismens portalverk läses inte för själva handlingens skull – handlingen är inte det primära. Detta är istället sättet handlingen berättas på, sättet på vilket den vittra, skitiga, fula, vackra, sensuella, onda, goda, äckliga och lustfyllda texten blir till ett pulserande nätverk av kontaktledningar genom människor, städer, ting och tidens utbredning.

Ulysses handlar om detta nätverk som är likställd med detta att vara, bli och förbli människa. Att leva ett liv – detta är själva centrumrörelsen kring allt i romanen, och det är lika självklart som det är i varje människans dagliga liv; lika motstridigt, lika obalanserat, lika oförutsägbart, lika underbart ambulerande mellan dal och topp.
En mer livsbejakande bok om livet är svår att finna. Sista ordet i boken är ”Yes” och emedan frågor lämnas obesvarade på ett sådant sätt att förmodligen integralen av hela handlingen är noll – det vill säga att summan av allt det goda och dåliga som hänt tar ut varandra – så lämnar man boken med ett vördnadsfullt ”tack” för att man lever. Således borde alla förvrängda självhjälps- och självförverklighetsböcker slängas från de digitala och fysiska boklådorna, de är hycklande och helt onödiga vid sidan av Ulysses eller andra texter av mer helhetsgrepp kring tillvaron. Uppmaning: läs denna bok!

När jag började läsa romanen så slog det mig efter att ha läst några kapitel, något liknande det som T.S Eliot hävdade då han tvekade att ens kalla Ulysses för en roman eftersom den bröt och överskred detta begrepp. Ty Elliot har helt rätt inför sin tvekan; Ulysses är inte en roman, utan minst aderton, vilket är det antal kapitel den består av. För nästintill varje kapitel parodierar, parafraserar, briljerar eller nyskapar nya berättarsätt och perspektiv. Och Joyce gör sig därmed som medtävlande till, och imiterare av, bland annat Homeros, Shakespeare, Dante, Defoe och Swift, samt också en rad olika yrkeskategoriers skrivsätt, såsom journalister, advokater, ingenjörer, läkare, historiker och präster.
Lägg därtill alla de relationer, paralleller och alluderingar till Homeros Odysséen, irländsk historia, annan historia och vanligt vardaglig liv – kryddat med latinska och franska oöversatta uttryck. Och sedan allt detta genom olika läsares sinnesintryck och tidigare erfarenheter, nya blickfång och nya relationer, och – herregud! – antalet ”romaner” som Ulysses består av växer tusenfalt.

Som titeln på romanen antyder så handlar det på något sätt om Odysséens huvudkaraktär Odysseus; den modige hjälten som efter det trojanska krigets avslut i Illiaden försöker ta sig hem till sitt kungarike Ithaka, där hans son Telemachos och sin fru Penelope väntar, den senare omsvärmad av diverse män som försöker ta Odysseus plats som hennes make.  Det blir en resa och ett äventyr utan Guds nåde, och under hemfärdens tio år långa resa ute på Medelhavets ö- och vågvärld lyckas Odysseus överlista bland annat laistrygonernas, lotusätarnas, sirenernas, cyklopernas, Skyllas, Charybdis, Kalypsos och Kirkes mer eller mindre onda intentioner med hjälp av sitt förnuft och sin slughet.

Motsvarigheten till Odysseus heter Leopold Bloom hos Joyce. Han är lite kortfattat en 38-årig annonsförsäljare på en irländsk tidning, med judiskt påbrå och med ett skakigt förhållande till katolicismen som är övertygad om att hans fru bedrar honom med hennes koketta och playboyaktiga konsertmanager. Och Leopold Blooms, till synes, banalt vardagliga  odyssé  får vi följa med på både internt, genom avlyssning av hans ofiltrerade tankar, och externt genom andra karaktärers upplevelser av honom, när han bland annat:

  • äter en njure
  • luktar med fullkomlig glädje på sin avrivna tånagel
  • tänker på sin fru
  • möter enögt och enfaldigt antisemitiskt hat (cyklop)
  • sitter på dasset och uppskattar njutningen då fekalierna lämnar kroppen
  • masturberar till en flicka på en strand
  • besöker en bekants begravning
  • har återkommande tankar om en kvinna som är havande med stora plågor som följd
  • fiser med glädje
  • skissar på sitt egalitära drömsamhälle
  • besöker National Museum of Ireland för att undersöka om man kan se anus på de kvinnliga grekiska statyerna
  • etc., etc., etc., …

Tilläggas bör är att Bloom är oerhört sympatisk och mänsklig i ordets varmaste och mest innerliga mening, samt övervinner sin dags motsvarighet till lockelse från sirenerna, förhäxning av Kirke och nära undergång vid segling mellan Skylla och Charybdis. Han är en hjälte på en äventyrsfylld resa av stort allvar, liksom vi alla är hjältar i vår odyssé, varje dag.

Motsvarigheten till Telemachos heter Stephen Dedalus, en oerhört intelligent 22-årig beläst, författardrömmande och i-sprit-och-i-prostituerade-festande student som för att kunna uppehålla sin livsstil extraknäcker som lågstadielärare. Han är inte Blooms riktiga son överhuvudtaget, men han söker en fadersgestalt i någon mening, och Bloom söker i samma mening en son, eftersom den son som han själv fick med sin fru dog efter blott elva dagar. Bloom och Dedalus känner endast bara till varandra och man får följa dem från separata håll. Frågan lyder: skall deras vägar krossas? Oh, vilken spänning!

Substitutet för Penelope är Blooms fru Molly, en 32-årig sångerska född på Gibraltar, vars egna röst och tankar vi endast får höra en gång i boken. Detta i det beryktade sista kapitlet där hon, under ca 50 sidors längd, i åtta stycken väldiga oavbrutna tankekedjor – utan punkter, kommatecken, tankstreck, semikolon, kolon eller något annat förutom åtta radbrytningar – går igenom sin dag liggandes i den säng där hennes älskare nyligen varit, och där nu vid sin sida hennes nyss hemkomna man ligger och sover, efter att ha kysst hennes bak.
På ett sätt är Molly oerhört närvarande även i resten av boken, hon är kvinnan, modern, havet, jorden, himlen, kärleken, ömheten, lusten. Allt.
Läs här nedan den kanske bästa sexskildringen någonsin, när Bloom minns deras första kopulering, och den efterkommande melankoliska påminnelsen om att han inte kunnat älska med henne på tio års tid, alltsedan deras son dog. Ett litet mästerverk i ett större mästerverk:

O wonder! Coolsoft with ointments her hand touched me, caressed: her eyes upon me did not turn away. Ravished over her I lay, full lips full open, kissed her mouth. Yum. Softly she gave me in my mouth the seedcake warm and chewed. Mawkish pulp her mouth had mumbled sweetsour of her spittle. Joy: I ate it: joy. Young life, her lips that gave me pouting. Soft warm sticky gumjelly lips. Flowers her eyes were, take me, willing eyes. Pebbles fell. She lay still. A goat. No-one. High on Ben Howth rhododendrons a nannygoat walking surefooted, dropping currants. Screened under ferns she laughed warmfolded. Wildly I lay on her, kissed her: eyes, her lips, her stretched neck beating, woman’s breasts full in her blouse of nun’s veiling, fat nipples upright. Hot I tongued her. She kissed me. I was kissed. All yielding she tossed my hair. Kissed, she kissed me.

Me. And me now.

Hela Ulysses handling sker under ett dygn den 16:e juni år 1904, i det då ej självständiga Irlands huvudstad Dublin. James Joyce schematiserade överblick av boken, som han gav till en italiensk vän kallad Linati så att denne lättare kunde se bland annat Odysséen-kopplingarna, kan ses här.

Och läsningen av romanen – vilken under tiden måste, för mest utbyte, kompletteras med läsning i till exempel Stuart Gilberts James Joyce’s Ulysses: A study (1930) och med schemat här ovan, samt lite nedslag i Homeros Odysséen –  är värd varenda spenderad minut.
Men man måste återkomma, för att bli färdig, för färdig blir man aldrig. Ty någon sa: ”Ulysses kan inte läsas. Bara läsas om.”. Detta gäller för alla de stora mästerverken, men tyvärr nog inte för livet. Därför: låt oss leva, låt oss läsa. Nu. Yes!

Marilyn Monroe är en illuster förebild läsandes "Ulysses" (Molly-kapitlet!) från år 1953. Och ja; hon läste boken på riktigt. Hon älskade litteratur.

Marilyn Monroe är en illuster förebild läsandes "Ulysses" (Molly-kapitlet!) från år 1953. Och ja; hon läste boken på riktigt. Hon älskade litteratur.

3 kommentarer leave one →
  1. Joel permalink
    april 6, 2012 15:13

    Underbart skriven, och – trots den svåra uppgiften – väl sammanfattad! Tack.

    • april 7, 2012 21:12

      Tack så mycket Joel! Hoppas du ger dig på mästerverket! Det blir en livskamrat kan jag lova, om man ger den lite tid och efterforskningar. Allt gott!

Trackbacks

  1. James Joyces ”Odysseus” blir James Joyces ”Ulysses”. Eller: Svenska blir engelska och det litterära januaridrägglet börjar rinna « Pyrrhonism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: