Skip to content

Johan Gustaf Kling Skarsgård. Eller: Novellfilm av ”Människor helt utan betydelse”!

juli 12, 2011

Jag såg alldeles precis nyss Gustaf Skarsgårds novellfilm Människor helt utan betydelse, baserad på Johan Klings kortroman med samma namn. Kortromanen från 2009 och Klings tidigare film Darling (2007) (samt min vurm för de två) har jag avhandlat här.

Filmatiseringen på en halvtimme är naturligtvis avhuggen och reducerad, ävensom något annorlunda viktad. För om svartsjukan och tankarna på huvudkaraktären Magnus flickvän i boken irriterar honom som ett alltför varmt väder, så har svartsjukan i filmen formen av ett totalt brinnande helvete som fullkomligen flår han levande. Och som världen kan se ut att fladdra när den skymtas genom eldslågor, blir också Magnus perspektiv och synlinjer (samt kroppsspråk) förvrängda. I detta fall till outhärdlig misstänklighet gentemot flickvännens presumtiva (erotiska) känslor för en annan man.  Att Magnus också blir fullkomligt förfördelad och förödmjukad av ”bekanta” i den vedervärdiga mediavärlden (där han arbetar, eller snarare försöker arbeta) spär ytterligare på hans själs och kropps spöstraff. Och liksom att den av husse slagna hunden ganska snabbt infinner sig i den våldsbaserade maktrelationen, gör Magnus på samma sätt och avhumaniseras i den värld där endast de starka, ytliga och själviska överlever.

Den svartsjukeblick med vilken Magnus ser världen genom – och som sätts på liksom av snabba reminiscenser av tankar på flickvännen –  är skickligt gjort i filmen. Och regissör Gustaf Skarsgård verkar också ha lärt sig något av regissören och förlagsupphovsmannen Johan Klings slimmande foto (perfekt att porträttera den kyliga mediavärlden med!) samt känsla för atmosfärer. Vilken talang! Och den för mig helt nya skådisen Joel Spira överför den alltför snälle och otuffa Magnus mycket väl till filmen, och gör därtill röstpåläggen till Magnus tankar (tagna direkt från boken) med utpräglad melankoli och likgiltighet – precis som det ska vara!

Allt utspelar sig under blott en sommardag, och detta faktum tillsammans med att en vänlig, förödmjukad, svartsjuk (och eventuellt bedragen) man försöker klara sig rättfärdigt igenom dygnets timmar, kopplar mina tankar till att Magnus i dessa hänseenden liknar Leopold Bloom, den vardagligt kämpande hjälten i James Joyces helt fabulösa roman Odyssus (1922), som jag om tre kapitel är klar med.

Alltnog.

Miss inte denna novellfilm! Se den på SVT Play genom att klicka på affischen!

2 kommentarer leave one →
  1. juli 13, 2011 09:46

    Tack för tipset! Jag tyckte själv mycket om boken.

    • juli 13, 2011 15:09

      Ja, vi vurmade för boken båda två! Fint att den var på årets bokrea. Hoppas den kommer många läsare till dels, än fler genom denna novellfilm månne?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: