Skip to content

Regn. Doft. Strindberg.

maj 16, 2011

Den morfosa bergskedjan
halkar fram
över himlavalvets skurade blå golv;
höga vindar skakar om
grått färgpulver
i ett glas vatten.

Ibland omformas stora granitmassiv
och kvartsblock rasar från klippor
i en mullrande kroppsspäkning;
efterspelet till en krevad
släpper lodrätt ut
en blöt kulsamling.

Över
trädens späda löv,
blommornas spända kronblad
och asfaltens grova hud
kommenderas en blitz.

Efteråt,
på det tunna skikt av hav
som plötsligt dränkt de träffade ytorna,
seglar en armada fram
och sprider utrotade arter av lukter
i sitt kölvatten.

Det som var doftlös doftar nu
då salt och grädde har hällts ur molnen;
himelens smakförstärkning
av jordens rätter.

Allt nås via ett djupt andetag
efter ett nyvaket regn
för dem som inte räds att promenera
i vattenpölar.

August Strindberg, Staden (1903)

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: