Skip to content

Camusiska anteckningar från 1942 till 1951: Kärleken och sexualiteten

april 13, 2011

Ingenting kan byggas på kärleken. Den är flykt, stridiga känslor, underbara stunder och fall utan frist.

Har man en enda gång sett lyckan lysa i ansiktet på den man älskar så vet man att det inte finns något annat kall för en människa än att tända detta ljus i de ansikten som omger henne… Och vi lider kval vid tanken på den olycka och det mörker vi bara genom att leva sänder in i de hjärtan vi möter.

Mitt livs lycka är att jag bara har mött, älskat (och svikit) makalösa människor. Jag har upplevt dygd, värdighet , naturlighet och ädelmod hos andra. Underbart – och smärtsamt – att skåda.

Kärleken måste man möta innan man möter moralen. Annars kommer kvalen.

Fysisk svartsjuka är till stor del en dom över en själv. Man vet vilka tankar man är i stånd till, och därför föreställer man sig att den andre tänker likadant.

Man envisas med att blanda samman dels äktenskap och kärlek, dels lycka och kärlek. Men de har ingenting gemensamt. Därför händer det ibland, då ju avsaknad av kärlek är vanligare än kärlek, att äktenskap är lyckliga.

Frid vore att älska i tysthet. Men så finns samvetet och personen; vi måste tala. Att älska blir ett helvete.

Det råa fysiska begäret är lätt och bekvämt. Men finns begäret samtidigt med ömheten tar det tid på sig. Man måste ta sig igenom hela kärlekens landskpa innan man finner begärets låga. Är det därför som man till en början har så svårt att åtrå det man älskar? Otyglad sexualitet leder till en filosofi som fråntar världen dess mening. Kyskhet ger tvärtom (världen) en mening. Sexualiteten leder ingen vart. Den är inte omoralisk, den är improduktiv. Man kan ägna sig åt den under en period då man inte vill producera. Men bara kyskheten står i samband med ett personligt framåtskridande. Det finns en tid då sexualiteten är seger — när den frigörs från moralens tvång. Men sedan blir den fort nederlag — och den enda segern över könet: kyskheten.

Kanske har könslivet skänkts människan för att avleda henne från den rätta vägen. Det är hennes opium. Innanför det faller allting i sömn. Utanför det får allting liv. Samtidigt utsläcker kyskheten arten, vilket kanske är sanningen.

80 % skilsmässor bland återvändande fångar. 80 % mänsklig kärlek som inte hållit stånd mot fem års seperation.

En kärlek låter sig bara bevaras av skäl som står utanför kärleken. Moraliska skäl, till exempel.

Svår författare med cigarett. Exempel 2

 

5 kommentarer leave one →
  1. april 13, 2011 19:16

    Hmm… mycket klokt men också underligt. ”Kärleken måste man möta innan man möter moralen”. Vad menas?

    • april 14, 2011 10:00

      Vad som menas vet endast Gud (och Camus) allena! Och det blir svårt att fråga dem eftersom somliga dessutom påstår att de båda är döda.

      Men vad jag tycker mig se mellan raderna i flera av citaten är den spänningszonen som finns mellan att å ena sidan hänge sig åt moralen eller att hänge sig åt kärleken/sexualiteten. I många fall kan de två olika fälten skära in i, påverka och omöjliggöra varandra. Och för Camus, eller för vilken starkt moralisk person överhuvud, kommer kanske kvalen (alltså vetskapen om att man går emot sin egen moral) just i samband med mötandet med en älskad/åtrådd person (se hans tal om kyskhet, att kärleken endast kan bevaras av moraliska skäl, att man sprider olycka och mörker i de hjärtan man möter).

      Det är kanske det han menar med att om man först – likt en tabula rasa – möter kärleken innan man möter sin moral så kan man undvika ångesten (kvalen). Men för såna som Camus hinner moralen sedan ikapp.

      En tolkning i alla fall.

      • april 16, 2011 10:58

        Intressant! Tänker han sig inte att kärleken på något vis är förutsättningslös, och att det måste ske ett öppet, kravlöst välkomnande innan man kan börja ifrågasätta och skärskåda? Men jag undrar: finns det ändå inte alltid redan latenta lagar och bestämmelser i den ”förutsättningslösa” kärleken? Nä, nu får jag sluta svamla och börja göra allt jag borde göra. Ha en najs dag!

  2. skogvaktaren permalink
    april 19, 2011 23:00

    ”Man måste ha en stor kärlek i sitt liv, på vilken man kan skylla all sin orsakslösa förtvivlan” – Camus (ungefärligt citat ur minnet)

    • april 20, 2011 20:57

      Tack för det kompletterade citatet Skogsvaktaren! Just om komplettering var ju vad det handlade om; kärlekens komplettering till förtvivlan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: