Skip to content

Lust. Last. Elektromagnetism.

mars 27, 2011

De pulserande elektronerna
via en tro på lusten
laddar kroppens batteri
i en diktom dipol
av plus och minus
där människans
överflöd och brister
dygder och laster
står sida vid sida
och skapar spänning.

Mängden och avståndet avgör effekten.

Vid kontakt och intresse
sluts kopplingen
från kraftkällan
där sekundens glädje
på åtråns topp
smälter lyckans glaciär
vars vårflod släcker
begäret
och kortsluter
driften.

Ett strömlöst spänningsfall
när man saknar tro.
När man enbart har en pol
i sitt inre.

Ens kropp är då en spole
som väntar på att färdas
genom ett magnetfält
för att där
skapa spänning;
för att där
få en ström
och en elektromotorisk kraft
att alstras
i sig själv.

Att äntligen få känna något.

En dröm om Faradays elektromagnetiska induktion
utan att strömmen där
skall motverka
dess orsak.
Just en dröm;
en omöjlighet.

Våren är här.

Louis Lagrenée d.ä, Amor och Psyche (1767)
Louis Lagrenée d.ä, Amor och Psyche (1767)

 

Michael Faradays experiment med elektromagnetisk induktion från 1831, i en teckning från en lärobok om elektricitet från 1892.

 

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: