Skip to content

Min son, min blogg: Grattis på ettårsdagen!

februari 21, 2011

Så har då min bloggtelning idag sin första födelsedag. Jag – den ensamstående fadren – övergav honom direkt efter födseln och la honom i ett digitalt knytte utanför denna adress. Jag trodde han skulle dö men tydligen så bönhörde ett stort antal okända välgörare hans bittra skrik och anfäktelser. Med er kärlek har han överlevt.
Jag tackar er för detta. Jag – fadren – har dessutom knyckt åt mig en av mitt barns kära läsare och gjort denna till min riktiga vän. Mötet med denna roliga, intelligenta och fina människa var nog förra årets bästa händelse överlag.

Alltnog.

När det är bemärkelsedag skall det ju alltid sjungas för den bemärkta. Och tillåt mig då – mitt kära barn! – att få göra detta på mitt alldeles egna lilla sätt. Låt mig därför inte få sjunga dig ruttna gamla födelsedagssånger, utan istället ge dig ett litet musikstycke i present som, så att säga, är en födelsedagssång fast utan sång. Jag ger dig Richard Wagners Siegfried Idyll! Detta dessutom i två versioner; dels spelad – och transponerad till piano – av Glenn Gould i just en pianoversion samt dels spelad av flådiga Wiener Philharmoniker i standardutförandet! Dessa klipp är emellertid dumma, så man måste gå till själva youtube-sidan för att avlyssna dem, men detta är det väl värt!

Detta 18 minuter långa kammarorkesterstycke skrev Wagner till sin fru Cosimas födelsedag efter det att hon fött deras son Siegfried 1869. Av detta kan vi lära oss att man som kvinna måste prestera en avkomma åt sin egocentriske och fullkomligt galne make för att överhuvud vara värd en present. Hursom! Cosima fyllde på självaste julaftonen så det första uppförandet av musiken, och därmed själva presenten, fick vänta till dagen efter. På juldagens arla morgon hade nämligen Richard inhyst valda delar av en kammerorkester i det wagnerska huset och till melodin som violinen spelar i början vaknade den sovande Cosima. När hon gick ut ur sovrummet och sedan ner för trappen blev hon frapperad, ety där var orkestern placerad! Ifall Cosima överhuvudtaget var draperad av något klädesplagg vid denna nedgång förtäljer inte denna charmanta historia, men låt oss hoppas därpå, eftersom pinsamheten och rodnaden i annat fall inte skulle vara av denna värld!

Utöver detta vill jag även utlysa en desavouering: jag tycker absolut inte om den vedervärdige Wagner som person, knappt hans musik heller förresten, förutom just denna Siegfried Idyll och så Wesendonck-sångscykeln.

Och så till sist: Stort grattis mitt barn! Låt oss få se om vi syns på återseende om ett år! Farväl!

/Din Far

4 kommentarer leave one →
  1. februari 21, 2011 21:52

    Men då får man be att gratulera!

    Jag är svag för delar av Tristan och Isolde. Det finns en utmärkt lp med bl.a. Nilsson som är inspelad på DDG och innehåller några valda delar ur operan. Rekommenderas (men finns nog inte på CD )

    • februari 22, 2011 17:15

      Tackar Rävjagarn!

      Jag borde verkligen tvinga mig att se något av Wagners allkonstverk. Det enda jag hört från Tristan och Isolde är i princip bara ouvertyren med det musikteoretiskt berömda inledande ”Tristan-ackordet”. Jag skall spana i 2nd handlådor efter denna skiva!

  2. mars 1, 2011 18:43

    GRATTIS PYRRHONISM (i efterskott)!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: