Skip to content

Alla hjärtans dag utan eufemismer, del 1. Eller: En fruktansvärt snuskrolig Montaigne om historiska fallosar och det manliga skrevmodet. Eller: Ursäkta, men jag kunde inte motstå.

februari 14, 2011

Under sin backanalfest bar de egyptiska kvinnorna en träfallos om halsen, rikt utsirad, så stor och tung som var och en orkade bära, och deras gudastaty hade en lem som var större än resten av kroppen.

Här i närheten formar de gifta kvinnorna sin huvudbonad till en fallos över pannan för att riktigt demonstrera den vällust de får av den, och när de blir änkor vänder de på den och gömmer den under huvudduken.

Det var en ära för de mest ärbara matronor i Rom att skänka blommor och kransar till guden Priapus, och när jungfrurna skulle gifta sig fick de sätta sig på hans skamlösaste kroppsdel. Och jag undrar om jag inte i våra dagar har sett något som liknar den kulten. Vad var vitsen med den där löjliga pungen på våra fäders byxor, som man fortfarande kan se hos våra schweizare? Och varför ska vi visa formen på våra könsdelar under de pluderhosor vi numera bär – och ofta fuska och göra dem ännu större än de är i verkligheten, vilket är ännu värre?

Jag misstänker att den sortens klädsel uppfanns under bättre och ärligare tider för att inte lura folk och för att låta var och en redovisa offentligt och redligt sina tillgångar. De simplaste folk har fortfarande sådana klädesdetaljer som har ett visst förhållande till verkligheten. Förr fick skräddaren lära sig det här, precis som han får lära sig mäta armar och ben.

 

Från vänster: Giovanni Battista Moroni, Portrait of Antonio Navagero (1565); Hans Holbein the younger, Portrait of Henry VIII (1535-40)

Från vänster: Jakob Seisenegger, Emperor Charles V with his Ulm mastiff (1532); Alonso Sanchez Coello, Rudolf II, Holy Roman Emperor as a young Archduke (1567); George W. Bush

Från vänster: Jakob Seisenegger, Emperor Charles V with his Ulm mastiff (1532); Alonso Sanchez Coello, Rudolf II, Holy Roman Emperor as a young Archduke (1567); George W. Bush

2 kommentarer leave one →
  1. februari 14, 2011 22:53

    Fniss. Vilket snyggt urval du gjort. Detta ‘skrevmode’ för mina tankar till A Clockwork Orange – den finurliga, råa symboliken; människan har tagit ett steg tillbaka, kvinnorna har åter blivit objekt, och (de unga) männen går runt med ett framhävt skrev som maktsymbol.

    • februari 15, 2011 17:21

      Oh ja! A Clockwork Orange! Må den inte bli vår framtid! Jag borde egentligen lagt till en ruta med enbart superhjältar också. Se bara på denna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: