Skip to content

A (Yester)Day in the Life

januari 21, 2011

Mina fötter bestiger isgjutna små passager.
Bergskedjan ligger på Herbert Lundhs stig vid slottsbacken framför Carolinas plana fasad.
Uppsala slotts nordliga torn övervakar allt i sin röda knubbiga kropp.

På tåget blir landskapet till ränder.
Emellan mina händer ligger artonhundratalets S:t Petersburg utspritt i Dostojevskijs bokstäver;
Furst Mysjkin är på besök hos Rogozjin.
De pratar om Nastasia Filippovna.
Samtalet är undertryckt av svartsjuka och kärlekens nyckfullhet.

Vid Gustav Adolfs torg klistrar jag ad hoc samman balustraderna på Slottet, Riksdagen, Arvfurstens palats, Skandinaviska Bankens palats och Operan.
I den ordningen.
De bildar en vacker början på en spiral som skulle sluta i Norrström.

Utanför Grand Hotell går Blossom Taiton förbi.
Hon har en egen tidning, ”Blossom Magazine”.
Jag tänker på dödssynderna högmod och träningshysteri.

Bakom fönstren på Restaurant Mathias Dahlgren står två unga män klädda med slits och väst.
De gör sig redo att stryka bordsdukar och servetter för matningen av stadens förnäma.
Detta sker under skratt och gestikulerande.
Högt ovanför dem står det KAK i versaler.

Jag går in på Nationalmuseum och i rummet bakom Carl Larssons Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523 möter jag honom.
Fyra mörka lockar kryper snett ned från den gyllene lagerkransen som vackert går omlott i mitten. Lockarna lägger sig på den lodräta pannan.
Ett vattenpass ligger över hans ögonbryn.
Den broderade kragen är sträv mot halsen.

Och från hans glänsande ögons flöde får jag dagens första blick.
Han ser mig.
Och jag ser honom.
Vi delar samma ansiktsuttryck, det skulle heta: Tomt och meningslöst är livet ibland.
Detta kan man inte härska över.
Ett tjockt tyg av pärlemor glänser till under den hermelinvadderade manteln i scharlkansrött.
Ett ”N” är inbroderat.
Jag skulle kunna bära den.
Min fiktiva hand smeker och känner en drömskt len sammet.
Hans hand i handske ser ut att sakna en riktig hand i sin.
Han håller därför hand med luften.
Precis som jag.

Uppe på stavens topp ruvar Jupiters örn lugnt.
Med Bernadotte flög den in i vårt riksvapens centrala del.
Lite till höger över en stenbro flyger den nu.
I Frankrike sköts den ned av folkligt uppror.
Att ärva historien och makten.
Det gäller att återanvända.


Över hans kröningsdräkt flyger hans egyptiska bin.
En farsot som lever av propagandistisk symbolik.
Även på mattan ligger dem platta, höga som guldtråden är tjock.
Där pärlemortyget tar slut hänger en gardinfrans.
Med förgyllda skruvar.
Hans tygsko är snörd som en gladiators.
Han trampar på sitt eget bi.
Det blöder honung.

Det sista jag ser är att rättvisans öppna hand ligger slängd.
På en mjuk kudde vilar den bredvid ett kungaäpple.
Är det inte den handen han borde ta i sin?
Så inbjudande sorgsen den ser ut.

Han gör samma misstag som de andra av Europas tyranner.
Härskarkonsten är just att sy en mjuk kudde för den franska revolutionens budord.
Liberté. Egalité. Fraternité.
Och låta dem där vila tills de somnar.
Inget har förändras.

François Gérard, Napoleon I i kröningsdräkt

 

One Comment leave one →

Trackbacks

  1. 20.39 « Alice värld

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: