Skip to content

Picasso och Braque går på bio

december 16, 2010

Uppe på Montemarts sluttningar i Paris, under åren 1907-1924, vred, vände och pressade radarparet Georges Braque och Pablo Picasso fram kubismen ur sina ögon, händer och sinnelag.

Idén var att försöka addera en massa ytterligare dimensioner till den tafatta plana två-dimmensionella tavelduken, eller annorlunda uttryckt: att försöka se världen utifrån en plats (det vill säga tavelduken) fast samtidigt från många perspektiv. Idén innefattade också ett helt nytt sätt att avbilda tiden och dess utbredning; rörelsen. Och vad kan inte mer påkalla och bättre sätta fingret på den samhällsomdaning socialt, ekonomiskt, tekniskt, politiskt och kulturellt som skedde i början av 1900-talet än just rörelser inom dessa fält?

Georges Braque, Man with a Guitar (1911)

Pablo Picasso, "Ma Jolie" (Woman with a Zither or Guitar) (1911)

Ett annat (konstnärligt) medium med liknande anspråk – i alla fall gällande animeringen av tiden och rörelser – som helt lamslog människors förmåga att se, uppleva och tänka var filmen såsom teknisk landvinning i och med uppfinnandet av cinematografen (Le Cinématographe) år 1894. Också den förlöst innanför Frankrikes gränser av ett annat radarpar: bröderna Lumière. Eller ja; åtminstone till hälften, eftersom Edison förlöste ungefär samma avkomma (kinetoskopet) hemma i Amerika samma år.

Men i och med denna kronologi (alltså att filmkonsten var född innan kubismen), borde då inte Picasso och Braque ha blivit påverkade av just filmens mer filosofiska och visuella effekter i framtagandet av deras kubistiska idé?

Om just detta handlar den fina dokumentärern Picasso and Braque go to the movies. I filmen, producerad och berättad av Martin Scorsese, får vi lära oss om den tidiga filmkonsten i Paris och om kubismen generellt via konst- och filmhistoriker samt nutida amerikanska konstnärer.

Naturligtvis har SVT haft det goda omdömet av att ha vistat denna dokumentär och naturligtvist har de gjort den tillgänglig för web-TV-tittning fram tills den 10:e januari 2011 för alla oss senkomna tittare.

Missa inte detta! Ni undgår det genom att klicka här!

Martin Scorsese bevisar att den ockra kubismen och de tidiga svartvita filmerna gör en lycklig.

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: