Skip to content

Best of Drottning Kristinas aforismer. Del 5: Levnadskonstnärens budord och villkor.

december 10, 2010

Allt som får ett slut kan inte vara outhärdligt.

Det finns ett slags ont, som man inte skulle vilja botas från.

Man är alltid precis så lycklig och också så olycklig som man vill vara.

Man bör räkna hela mänskligheten som sina fränder och hela universum som sitt fosterland.

Ingenting kan kränka oss mer än vi själva; vi är skyddade mot allt som kommer till oss utifrån.

Man bör älska ensamheten för sin egen skull; man bör också älska samvaron för andras skull och för att tjäna dem.

Tiden är den ovärderliga skatt som människorna är så slösaktiga med. Det är bara med tiden man bör vara sparsam.

Man bör räkna för intet allt det förflutna och ständigt börja sitt liv på nytt.

Människors otacksamhet får inte hindra oss att göra dem gott.

Livets stora hemlighet är att bestämma det värde som tillkommer varje människa och varje ting.

Man bör förlåta allt; människan är en avgrund av elände.

Man ångrar aldrig, att man har förlåtit kränkningar; man ångrar nästan alltid, att man har straffat dem [hur rättvist straffet än kan ha varit]

Allt som behagar är tillåtet; men ingenting annat än det som är rättvist och hederlig bör behaga.

Den verkliga storheten består inte i att göra allt man vill utan att inte vilja annat än det man bör.

Samvetet är den enda spegel som varken beundrar eller smickrar. Det avslöjar allt, låter oss känna allt.

Varje människa som har makten i sin hand utnyttjar den förr eller senare.

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: