Skip to content

Best of Drottning Kristinas aforismer. Del 4: Humoristen.

december 5, 2010

Det orakel som befallde, att man skulle rådfråga de döda, åsyftade säkert böcker.

Det finns egenskaper och yrken som man prisar och uppskattar, trots att man aldrig skulle vilja äga dem.

Man bör vara missnöjd med sig själv, hur nöjda än alla andra människor kan förefalla vara med oss.

Man drar sig för att utsäga det berömda ”Jag vet inte”; hellre än att uttala dessa ord föredrar man att [vid varje tillfälle] säga tusen dumheter.

Man bör aldrig göra någon annan människa något annat än det som man själv vill bli utsatt för av andra. Men denna maxim förverkligas inte. Man skulle bli för lycklig, om den tillämpades.

Det lugn som filosoferna skröt med var falskt. De var själva skrävlare och bedragare.

Storheten är som parfymerna; de som bär dem känner dem inte alla eller känner dem knappast.

Om djuren hade talets gåva, skulle de kanske låta oss förstå, att de är mindre djuriska än vi själva.

Poesin är alla sköna konsters själ. Om den bör man veta tillräckligt för att känna den och för att kunna rätt bedöma den; det är rent av tillåtet att skriva vers, när det är kärlek som dikterar dessa, men man får inte gå så långt, att man gör sig till yrkespoet.

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: