Skip to content

Ett människans sjökort: Den nautiska målbilden

december 3, 2010

Detta med sjökort över människan är ju naturligtvis ingen ny tanke (detta gäller det mesta). Redan Olaus Magnus (1490-1558), ärkebiskopen av Uppsala (eller då: Upsala), och Sveriges siste katolske biskop, publicerade så tidigt som Anno Domini 1539 i Venedig den vidunderligt charmiga Carta marina et Descriptio septemtrionalium terrarum ac mirabilium rerum in eis contentarum, diligentissime elaborata Annon Domini 1539 Veneciis liberalitate Reverendissimi Domini Ieronimi Quirini (A Marine map and Description of the Northern Lands and of their Marvels, most carefully drawn up at Venice in the year 1539 through the generous assistance of the Most Honourable Lord Hieronymo Quirino); den första kartan som någorlunda korrekt beskrev de nordiska ländernas geografi, färdvägar och stadsnamn.

Träsnittet, bestående av nio delbilder som tillsammans spänner upp en 125 x 170 cm stor kartografi, hade då tagit 12 år för den idoge Olaus Magnus att snida och skära till. Det ena träsnittet, av endast två i världen kända, kan, liksom Silverbibeln, beskådas i Uppsala universitetsbibliotek Carolina Rediviva. Det andra finns på Hof- und Staatsbibliothek i München. Ett kolorerat kopparstick, som dock är mindre till både storleken och detaljrikedomen, kan beskådas på Kungliga Biblioteket i Stockholm, eller via denna länk.

Om ni klickar på kartan här nedan blir den fantastiskt stor och man kan – om man bor i en gammal ort – få besöka denna i dess yngre, mer fantastiska dagar. Närmast kartan kommer man emellertid via denna länk.

Olaus Magnus, Carta marina et Descriptio septemtrionalium terrarum ac mirabilium rerum in eis contentarum, diligentissime elaborata Annon Domini 1539 Veneciis liberalitate Reverendissimi Domini Ieronimi Quirini

Kartan påminner kanske mer om en detaljrik spelplan till ett brädspel illustrerat av supertrion Sven Nordqvist, Hieronymus Bosch och Pieter Bruegel d.ä, än just om en karta. Men däri ligger just insikten – människan som spelpjäs på ett spelbräde! Och i denna marina analogi: spelpjäser i form av skonare, brigg, fregatt eller fullriggare.

Med en liknande kartläggning över både land- såväl som vattenmassan – full av livsavgörande information! – skulle just, vilken min plädering till Sjöfartsverket i det förra inlägget ämnade säga, mången olycka och skeppsbrott undvikas under den rådvilla seglatsen som kallas ett liv.

Bevittna blott dessa exempel!

I Bottenviken bör man akta sig för stora järvar på små öar, samt blå fiskar med oranga huvuden. Medelst ett spjut och iklädd sälskinnsoverall går man dock säker.

Vid Finska viken sker ständigt mirakel. Och om man utrustar sig med stav och små paddelskor så kan man gå på vattnet! Rida går också bra.

När man skall bege sig ut på de stora haven bör man se upp! Eller snarare: där bör man icke färdas överhuvudtaget! Ty utanför Tromsø är det nästintill omöjligt att färdas utan att antingen bli omslingrad av den röde havsormen eller nedsugen i elaka virvlar.

Emellan Färöarna och Island finns de mesta av världens alla vidunder och fruktansvärda människor. Se bara på bataljerna som pågår mellan den 76:e och 75:e breddgraden! Fruktansvärt! För att inte tala om den tribut i form av öltunnor som de två grönblå, fontänbeväpnade fabelfiskarna kräver av det förbipasserande skeppet för att inte dra ned det till havets botten.

 

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: