Skip to content

En sådan lycka här framöver, så att jag aldrig sett på maken! Eller: Äntligen får Mannen utan egenskaper den uppmärksamhet, och förmodad spridning, den förtjänar!

november 21, 2010

Ett lågtryck som befann sig över Atlanten rörde sig i riktning öster ut mot en högtrycksrygg över Ryssland och visade ännu ingen tendens att förskjuta sig mot norr för att undvika denna. Isotermer och isoterer fyllde sin funktion. Lufttemperaturen stod i vederbörligt förhållande till medeltemperaturen för året, till temperaturen under den kallaste lika väl som den varmaste månaden och till den aperiodiska månatliga temperaturväxlingen. Solens och månens upp- och nedgång, månens, Venus’ och Saturnusringarnas olika faser och många andra betydelsefulla fenomen överensstämde med förutsägelserna i de astronomiska årsböckerna. Vattenångan i luften hade sin högsta expansionskraft som ganska väl uttrycker de faktiska förhållandena, även om den är en smula gammalmodig: Det var en vacker augustidag år 1913.

Dessa är de första bokstäverna som möter läsaren i en av världens bästa – och i relation till detta – förmodligen minst lästa romansviter överhuvudtaget – österrikaren Robert Musils Mannen utan egenskaper (1930-43).

I fyra band, på inemot 1500 sidor, blir man översköljd och rentvådd av knivskarpa analyser över den europeiska dåtidens febriga atomsfär – fångad mellan vurmandet för det moderna och dödsgreppet om det förflutna –  ett år innan första världskrigets utbrott, ty

En ny tid hade just börjat (ty det gör det i varje ögonblick), och en ny tid behöver en ny stil.

En ny stil är sannerligen också precis just vad Musil ger romanen ifråga om dess orginella språk, form och ämneshantering. Sviten är som ett encyklopediskt  hungrande Ginnungagap, sväljandes allehanda sociala, politiska, vetenskapliga, tekniska och kulturella ting, händelser och idéer – allt som kommer i dess väg! I matsmältningssystemet sönderspjälkas sedan allt det förtärda, alltså allt det ovannämnda, och en näringsrik måltid bestående av allt det som både definerar och skapar människan/samhället har omhändertagits. Bara näringsfattiga fekalier kvarstår efter Musils analys.

Romansvitens huvudperson är föga överraskande just denne Mannen utan egenskaper, en välbeställd ingenjör, officer och matematiker bosatt i Wien, som lider av det enträgna melankoliska tillståndet anomi, eller: vilsenhet i samtidens tillvaro. Han är emellertid inte helt fångad i vetenskapens och teknikens syn på människan och samhället, utan är – lite som sin egen samtid – dragen mellan två hästar på väg åt två olika håll; hästarna heter Känslan (eller Anden) och Förnuftet.

Samma dilemma som Ulrich utsätts för användes som styrkeprov för att testa denimbyxans hållfasthet i drag, förritin.

Vem drar starkast? Vem drar bäst? Behövs båda eller ingen? Ja, förutom en ny stil så behöver en ny tid även en ny moral, anser romanens huvudkaraktär, och utstakningen av denna är den mer djupa handlingen genom idéromanes fyra band – mer i de två sista än i de två första.

Robert Musil beskriver för övrigt Mannen (som heter Ulrich) så här, i två helt skilda citat:

Det är inte svårt att i huvuddrag beskriva denne trettitvåårige man, Ulrich, även om det enda han visste om sig själv var att han hade lika nära och lika långt till alla egenskaper och att de allesammans, antingen de nu tillhörde honom eller inte, på något besynnerligt sätt var honom likgiltiga.

[…]

Förunderligt klarsynt såg han att med undantag av förmågan att tjäna pengar, som han inte hade behov av, ägde han inom sig alla de talanger och egenskaper som gynnades av den tid han levde i, men möjligheten att bruka sina gåvor hade gått förlorad för honom.

Tyvärr har Mannen utan egenskaper alltsedan dess publicering, i ett tämligen kokande Europa år 1930, erhållit allt för många profetiska element över civilisationes mer avskyvärda sidor och genetik. Mest märkbart i vår samtid är kanske den nationalistiska och främlingsfientliga rörelse som cancerogent infekterar Europa; just som denna mening skrivs och just som denna mening läses.

Musil beskriver även förnuftets mekaniserade acceleration av världen till ett allt snabbare spinnande nätverk samtidigt som anden och känslan – människans andra sidor – blir fängslade och placerade långt ned i framstegsnationernas riksbanksvalv, där inget förnuft kan hitta dem. Även på detta område verkar inget hänt, snarare har accelerationen snabbats på.

Alltnog.

Oändligt mycket mer kan sägas om romaninnehållet…och detta skall sägas, dock av några andra!

För imorgon, måndagen den 22:e november, börjar P1:s radioföljetong om just Mannen utan egenskaper, uppläst av Anders Ahlbom Rosendal. Med start kl 11.35 och med repris kl 19.35 följer följetongen detta schema varje dag tills den 17:e december.

Inte nog med detta så tillägnar mitt absoluta favoritradioprogram, Filosofiska Rummet, bokens mer filosofiska frågeställningar – däribland (hoppas jag) Ulrichs sökande efter ”den nya moralen” – hela tre avsnittstimmar söndagarna den 28:e november, 5:e och 12:e december. Som om inte detta gav mig lycka nog skall avsnittet Klassikerrummet i P1:s Biblioteket gruppsamtala om boken. Mer om allt detta – och lite mer information om själva romanen – kan läsas här.

Herregud vilken lycka!

5 kommentarer leave one →
  1. november 22, 2010 16:06

    Fantastiskt! Då får jag verkligen anledning att läsa boken som skulle bli mitt höstprojekt! Härmed blir det mitt vinterprojekt! Tack för tipset och din entusiastiska text!

  2. november 22, 2010 16:10

    Då vet jag vad jag skall göra klockan 19.35, alltså.

    Ursäkta alla utropstecken i mitt förra inlägg. Jag blev visst lika entusiastisk som du, Pyrrhus/Schniff…

    • november 22, 2010 22:11

      Ingen fara Minerva! Jag har själv bett om ursäkt för mina utropstecken till en vän. Men hon såg det som något positivt och säger för övrigt att man aldrig ska be om ursäkt för sig själv. Så ingen fara! Det är bara positivt!🙂

  3. november 24, 2010 04:29

    MMmmmmm…. Älskar den här boken, språket, meningarna, orden (som jag i vissa fall måste slå upp) men det gillar jag åxå, ordsamlare som jag är….

    mkt bra blogg… återkommer!!!!

    • november 24, 2010 15:21

      Hej Anna! Tack för berömmet och varmt välkommen!

      Ja, boken (det är fint att kalla en romansvit EN bok förresten, eftersom det är faktiskt vad det är!) får en att slå febrilt i andra böcker – ordböcker! Men ack vad man då sig lär!

      Själv läser jag alltid med en liten läsbok där just nyfunna ord, tankar, citat, sidnummer och uttryck får sin plats. Men för att lära sig just orden på riktigt måste jag använda dem också, vilket just denna blogg är en ypperlig experimentverkstad för!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: