Skip to content

Otidsenliga betraktelser. Eller: Anakronistiskt anarkistiskt måleri. Eller: Drömfabriken fixar! Del 2

november 18, 2010

När Pyrrhonisms pyskoanalytiker närmare dissikerade blicken hos den nakna kvinnan i Édouard Manets The Luncheon on the Grass (1862-63) klargjordes det rätt snart att hon led stor ennui och var till yttermera visso ytterst otrivsam i sin pastorala men ack så otillräckliga omgivning. Det blev snabbt klart att Picknick-kvinnan skulle omfattas, precis som El Grecos pipkragsherrar, av den Pyrrhonistiska vårdgarantin för missplacerade konstverk och därmed erbjudas fri vård och omplacering.

Édouard Manet, Le déjeuner sur l'herbe (The Luncheon on the Grass) (1862–63)

”Picknick-kvinnans ögon – med tillhörande gestalt och posering – påvisade med en sällan skådad kraft behovet av bekräftelse”, heter det i hennes pyskiska journal. Detta blir påfallande om man själv såsom lekman betraktar tavlan och bevittnar det totala ointresse de båda herrarna (Manets bror respektive svåger) visar den vackra damen. Deras samtal dem emellan verkar vara mer givande än det språkande med och beskådning av den nakna skönheten alldeles brevid, som dagen till ära dessutom är iklädd adamsdräkt.
Usch för slika karlar!

På samma museum som The Luncheon on the Grass huserar, det vill säga Musée d’Orsay i Paris, finns betydligt fler nakna kvinnor med tillhörnade suktande blickar, som bara längtar efter att fylla sin bottenlösa tomhet med en man av ära och heder. Den som Pyrrhonism ytterligare kommer att omfamna med vårdgarantin, eller snarare en varelse därifrån, är The Birth of Venus (1879) av William-Adolphe Bouguereau.

William-Adolphe Bouguereau, La Naissance de Vénus (The Birth of Venus) (1879)

Eftersom Venus här sluter sina ögon så har våra pyskoanalytiker icke kunnat avläsa vad dessa må säga om hennes andligt brokiga tillstånd. Istället har kroppsspråket avlästs.
Detta talar med avskyvärd tydlighet om en missanpassning och, i likhet med hennes nakna väninna, om ett behjärtansvärt bekräftelsebehov. Se blott på den fruktansvärda ensamhet som självaste kärleksgudinnan utstrålar! Och av de tre män som omger henne har redan två av dem ragg (de med de hala fiskunderkropparna) medan den tredje, efter en snabb stöt i en skrovlig snäcka, är på väg ner i djupet för att hitta en läcker sjöjungfru att fjälla av. Sorgen är således både outhärdlig och väldigt påtaglig.

Men vars skall då dessa två skönhetens skapelser finna ro och bekräftelse? Varthän skall de flyttas?

Rörande detta har engagerade debatter förts med hätskt tungomål bland Pyrrhonisms forskare. Men ingen, utom möjligen Gud allena, skulle  på förhand kunnat ha räkna ut att den självklara räddningen och rofyllda gläntan för de två kvinnorna skulle komma från ett väldigt oväntat håll. Ty idag ringde telefonen, och det var inga mindre än det svenska hovet på tråden, desperat sökandes hjälp…

Pyrrhonism är stolt att härmed kunna utbasunera sig såsom sutenör åt självaste kung Carl XVI Gustaf! Hans majestät konungen, som på senare tid har blivit generat och oförtjänt blottlagd i pressen, kommer nu att kunna bättra på sin falnande image, illa nedfläckad av unga kaffeflickors spill och oförmåga att tyst och diskret kunna erbjuda sina tjänster.

Istället för dessa billiga kaffeflickor kommer nu Kungen att i John E Franzéns utskällda avbildningen av kungafamiljen, med sin totala hängivenhet och omisshärmliga charm, verkligen kunna få uppskatta, avnjuta och bekräfta två riktiga dyrgripar som garanterat håller mun! Att dessa två målningar dessutom är hämtade från dubbelmoralens gyllene århundrade är verkligen ingen nackdel! Både kärlekens egna gudinna Venus liksom den välsvarvade, franska nattfjärilen besitter båda alltså en ålder på över 120 år, vilket därmed också kommer att tysta ned alla de illvilliga ryktena och skvallret om att konungen föredrar lammkött.

På det hela taget: ett mycket ömsesidigt utbyte mellan konstverkens och monarkins sagolika världar!

Nu återstår det bara för Silvia och barnen att varmt välkomna tant Venus och tant Picknick till familjen Bernadotte. De bör sedan tillsammans, som första sammansvetsande familjeaktivitet, sjunga Kungssången och därmed också hedra familjens – och hela Sveriges – sanne patriark och statschef!

Länge leve konungen! Länge leve dubbelmoralen!

John E Franzén, Kung Carl XVI Gustaf med familj (1984-85)

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: