Skip to content

Otidsenliga betraktelser. Eller: Anakronistiskt anarkistiskt måleri. Eller: Drömfabriken fixar! Del 1

november 13, 2010

Vi känner alla igen den familjära känslan av att vara född i fel tid och om oförmågan att göra något åt detta. Också att ibland känna en tomhet då vi inser livets intighet; en känsloapati när vi erfar en förlust av något som vi inte vet vad det är, av något som livet är oförmögen att ge, av människans ständiga oscillation mellan fruktansvärd och fantastisk – av vår egen existensiella ensamhet och isolation.

I El Grecos fem modest målade porträtt av spanskt högdragna 1600-talsöverklassherrar i strypande krusidulliga pipkragar (däribland konstnären själv och hans son), syns undflyende drag av besvikelse, förmodligen underkuvade av allvarliga depressioner.

Från vänster: Portrait of the Artist's Son Jorge Manuel Theotokopoulos (ca 1603), Aged Gentleman (1600), The Nobleman with His Hand on His Breast (1580), Jeronimo de Cevallos (1613), Self portrait (1604)

Men bakom de mörkdragna männens innehållslöst apatiska ögon – liksom djupt nere i våra egna själamarker – utvecklas i det kvävande mörkret en blick och en tro på något annat – något bättre – än den Kierkegaard-Ångest eller det Sartre-Äckel som vi ibland måste genomlida. Där bakom dväljs således livsgnistan och vår inre metod för att övervinna detta: våra omöjliga drömmar om att vara någon annan, med någon annan känsla, någon annanstans.

Pyrrhonism tar nu ett steg i en mer ansvarstagande riktning för att i första hand hjälpa de konstverk som under århundraden lidit under den svarta gallans despoti på grund av att vilja vara något annat konstverk, gärna från en annan tid. Detta ansvarstagande kommer att använda sig av sprillans ny, hemlighetsstämplad och tidmaskinsbaserad teknik, unikt utvecklad av Pyrrhonisms vetenskapsmän tillsammans med Försvarets forskningsanstalt FOI, i ett forskningsprojekt betalt av Kulturrådet och vissa icke-nämnda landsting.

El Grecos schangtila stackares blickar har analyserats med hjälp av våra pyskoanalytiker som därur funnit underlag för en drömtydning i klassisk freudiansk ådra. Enligt denna har spår av tyll, rosetter, entrechat, disciplinär träning, fjollig valsmusik och tutu-kjolar hittats. Utöver detta har drömmarna haft tydliga impressionistiska drag.

Baserat på detta material fann Pyrrhonsms konsthistoriker att Edgar Degas underbara balettmålningar från 1870-1880-talen torde vara de bäst förlösande lekplatserna för de dystra herrarnas undertryckta fantasier. Vi hoppas verkligen att de skall trivas i sin nya miljö!

För att visa dem lite av målbilden gällande träningen, och sporra dem lite extra, har Pyrrhonism bjudit in självaste Mariinsky-teaterns ensemble från St. Petersburg som dansar Tjajkovskijs Blommornas vals från Nötknäpparen på denna baletts riktiga hemmaplan! Just denna dans för även med sig en sensmoral till balettdansare vilken lyder: balett är ingen dans på rosor även om det kan låta/se ut som så! Detta bör de fem ta med sig i sitt fortsatta liv.

På balettskolan i Degas "Ballet School" (1873) råder en idog konkurrens om Prima-ballerina-platsen. Vissa gubbsjuka taffsningar, pikar och kåta genmälen från skolans ägare, som syns auktoritärt vilandes på sin käpp, är tyvärr smällar man får ta om man vill nå den absoluta toppen.

Jeronimo de Cevallos tar en välbehövlig paus efter digert dansande i Dedas "The Star" (ca 1879-81). Detta med dans på rosor var sannerligen sant!

Alla de fem gentlemännen genomför pirrigt generalrepetionen i Degas "The Rehearsal" (ca 1873-78). Än vet de fem herrarna inte vem som får bli Primaballerina och spänningen dem emellan är därför tämligen sträv.

Och i Edgar Degas "Prima Ballerina" (1878) avslöjas vem som hängav sig bäst och mest åt balettskolsägargubben! Den syndiga vinnaren är såklart The Nobleman with his hand on his chest! Stort grattis! Se bara hur den spanske adelsmannen visar upp en aldrig tidigare upplevd njutning!

4 kommentarer leave one →
  1. november 13, 2010 22:54

    Åh, ett stort steg för konstverken! Det måste finnas så många stackare som så helt placerats fel och aldrig fått komma helt till sin rätt. Det är en välgärning utav stora mått som Pyrrhonisms vetenskapsmän utfört.

    Måste också påpeka att jag är svag för Nötknäpparen. Ett ”Kingdom of sweets”, vem vill inte resa dit.

    • november 14, 2010 11:22

      Tack Rävjägarn!

      Behovet är enormt, men hoppas kunna uppfylla åtminstone ett par drömmar!

      Nötknäpparen är fin. Dock har jag själv aldrig varit på balett, vilket är något – det känner jag nu – som det måste bli ändring på!

  2. november 14, 2010 22:59

    Jag har heller aldrig sett en balett, men jag lyssnar då och då på musiken från skiva. det finns förresten en opera av Borodin, Prince Igor heter den. Den är inte så dum. När man gjorde en film om hans liv på 50-talet, Kissmet heter den, tog man några takter ur musiken och skapade Stranger in paradise. Mycket vackert!

Trackbacks

  1. Otidsenliga betraktelser. Eller: Anakronistiskt anarkistiskt måleri. Eller: Drömfabriken fixar! Del 2 « Pyrrhonism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: