Skip to content

Och luften sattes i sirlig vibration

november 8, 2010

Själslivets yttringar har en prunkande anförvant i den oerhört känslofyllda musiken av Monsieur de Sainte-Colombe. Verkligen få är de människor till antalet som lyckats fånga melankolins affekter i sådana perfekta ljudmålningar av skönhet och sorg.

Inte mycket kan förkunnas om den oerhört mystiska och barocka 1600-talskompositören. Bland de ensamma ”fakta”, som historikerna tror sig vara just fakta, återfinns att han förde en enslig tillvaro som förmodad anakoret någonstans i den franska landsbygden, där han med sin viola da gamba – som han byggde ut med en sjunde bassträng – lamenterade världens beskaffenhet samtidigt som han förlänade sina kunskaper till sina två döttrar och, senare, till den franska barocka hovkompositören Marin Marais. Visst konserterande ägde även rum på de Sainte-Colombes ägor, berättar källorna. Hans förnamn är okänt varför han då – i brist på dammiga historikers dåliga fantasi – istället blivit döpt till ”Monsieur”. Inemot 170 verk är behäftade med de Sainte-Colombes upphovsrätt och han kunde, enligt dåtida källor, med sin gamba imitera varje nyans och schattering i den mänskliga rösten. Det fanns inte en bättre musiker i hela Frankrike.

En fiktiv – och mycket kryddad – vittnesbörd om hans liv och leverne, med fokus på mötet mellan den asketiske och Mammom-hatande mästaren de Saint-Colombe och den mer kommersiellt och Mammon-älskande lärjungen Marin Marais, kan avnjutas i den franska filmen Tous les matins du monde (1991). Filmen tar sitt avstamp hos en åldrad Marin Marais (Gérard Depardieu) minnesbilder och bittra syn på hans egna tillkortakommanden i det franska hovets tjänst i relation till sin gamle mästare Monsieur de Sainte-Colombes (Jean-Pierre Marielle). Den unga Marin Marais spelas i fulländad perfektion av Gérard Depardieus då 20-åriga och mycket bildsköna son Guillaume Depardieu. Filmen tände sonens karriär vilken tragiskt slutade 2008 då han insjuknade och senare dog i lunginflammation. Filmens underbara soundtrack finns här på Spotify.

Nedanstående scener visar Marais antagningsprov för en smula brydd och lite motvillig Monsieur de Sainte-Colombe, samt en drömlik gråtande musikalisk alludering till de Sainte-Colombes framlidna och älskade hustru. Enormt vackert.

Denna länk tar er till Spotify där den makalösa gambaspelaren Jordi Savall skänker ett rikt urval av de Sainte-Colombes efterlämningar via albumet Mr. de Sainte Colombe le Fils: Pièces de Viole. Ett underskönt Sarabande från skivan finns även på youtube.

Monsieur de Sainte-Colombes kompositioner bjuder både på plock och sköra gambastråksantrykningar. Tempot och anslaget varierar, melodier blandas med långa utdragningar och korta tonintervall, och skänker små brokiga musikaliska mästerverk som slingrar sig fram genom tiden och sätter luften i sirlig vibration; öronen drabbas först, sen sätts hela sinnesspektrat i gungning; själen lyfts, tiden smälter till honung och det blir svårt att önska sig en annan tillvaro än just denna. Och man blir glad av att man finns till.

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: