Skip to content

Lapidarisk humor: The New Yorkers animeringar

oktober 13, 2010

Världens bästa veckomagasin (tillsammans med Time) är The New Yorker.
Varför?

  • För att ett reportage, en essä, en artikel eller en recension får sträcka sig över flera sidor, får ta plats, får ge ett stort samhälleligt sammanhang och får belägra din dyrbara tid på denna sönderstressade och mediesnuttifierande planet genom att varsamt och icke skyndsamt läsas.
  • För den notoriska faktakollen och uppgiftsgranskningen i allt det skrivna.
  • För kvaliteten på det skriva (rent intellektuellt).
  • För satiren.
  • För de underfundiga omslagsbilderna och för den enkelt tecknade grafiken i tidningsinnehållet.
  • För den stilmässiga elegansen hos layouten.
  • För serierna.

Den sista punkten har på senare år genomgått en mycket trevlig utveckling på tidningens webplats. Pappersnummrets en-rute-serie-bilder har nämligen där fått en möjlighet att mellan 20 och 30 sekunder få röra lite på sig och låta lite. Det är fortfarande tal om en klassisk en-rute-serie-bild som den komiska scenen utspelar sig i, men den lever ett eget liv. Och det är fruktansvärt kul. Om man ska se dem på The New Yorkers hemsida så får man klicka här och sedan klicka på fliken ”Animated Cartoons”. Och få genomlida hemsk reklam som nästan är lika lång som själva humorn.
Gå istället till denna adress, där man helt reklamfritt kan avnjuta animeringarna.
Och glöm för guds skull inte bort att också gå iväg till ditt närmaste stadsbibliotek, eller universitetsbibliotek, för att läsa någon intressant artikel i den riktiga papperstidningen. Då kommer ni att förstå tjusningen och kvaliteten.
Eller: om ni är prylgalna, med andra ord äger en Ipad, så kan ni läsa tidningen på denna. Den enormt charmiga skådisen Jason Schwarztman, som får mig att skratta och må gott i TV-serien Bored to Death (där man i de två senaste avsnitten också kunnat se några nummer av The New Yorker skymta förbi), demostrerar kuligt denna funktion här.

 

The New Yorkers första nummer från 1925, prytt av dandyn - och sedemera varumärket - Eustace Tilly. Varje utgivet nummer sedan dess har haft samma grafiska profil och stil.

 

2 kommentarer leave one →
  1. oktober 14, 2010 23:32

    Var det inte New Yorker som Doroty Parker jobbade för? Om sså var fallet, blev hon och några kollegor ansvariga för blaskan under några sommarveckor på 20-30-talet. Har för mig att det spårade ur.

    • oktober 15, 2010 17:17

      Det hoppas jag du har rätt i! Hon bidrog starkt till innehållet iaf! Och se en sådan vacker bild på henne, från Wikipedia:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: