Skip to content

Facett 2

oktober 10, 2010

På det vilande hav,
över ansiktets rymd.
Rör sig ett vingpar av
en tanke skymd.

Älvar böljande slår.
Forsar svalkande rinner.
Väver tillsammans en utslagen vår
som genom hennes läppar försvinner.

Ogripbara är havets underströmmar;
dess gåta förklädd i hennes vårlika ord
som välver dina innersta drömmar
över en höstlik och brinnande jord.

Havet är ett fladdrande ljus,
där hjärtats förlista plågor
– till kärlekens sövande sus –
brusas i ansiktets vågor.

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: