Skip to content

Den efemäre Robert Theodore Plant Tilton

oktober 6, 2010

Min musikaliska uridol Robert Plant släppte för några veckor sedan en ny skiva, Band of Joy.

Mest känd som sexobjektifierad sångare i Led Zeppelin, med guldlockig koaffyr, har han sedan bandets upplösning 1980 vackert åldrats genom en blandning av förnyelsefullt nyskapande och en uppsökning av sina musikaliska rötter. Utan att besudla de gamla Led Zeppelin-meriterna alltså. Extremt ovanlig pensioneringsprocess således. Speciellt för gamla hårdrockssångare.

 

En 63-årig Robert Plant, 2010

 

2000-talet har han hanterat med bravur. 2002 kom den urbra cover-skivan Dreamland som bland annat innehåller pastischer på Bob Dylan, Tim Buckley, the Youngbloods och Jimi Hendrix. 2005 följdes detta upp med skivan Mighy Rearranger, sprängfylld med arrangemang och låtar färgade av tung rock, R&B, fjärran östern, blues och hela världens folkmusik. Det var nära att det var Led Zeppelin. Igen. När den efterföljande turnén nådde Stockholm samma år fick jag även se salig Plant live på Cirkus. Jag minns att han var barfota, att scenen var mattbeklädd, att det osade av rökelse och att det var underbart.

 

En 25-årig Robert Plant, 1973

 

Plant började efter denna turné att samarbeta med den amerikanska countrysångerskan Alison Krauss vilket resulterade i det lilla kritiker- och publikhyllade smycket Raising Sand, där Plant och Krauss både enskilt och tillsammans bländar åhörarna med små vackert glimmande låtpärlor. Äkta låtpärlor.

Den purfärska skivan Band of Joy spinner vidare på Plants country- och bluegrassvurmande där han tillsammans med producenten och musikern Buddy Miller moderniserar och vänder ut-och-in på en rad gamla country- och folkrocklåtar så att de lösgöres och blir lika fräscha som citroner. Allt inspelat i Tennessee så klart. Min favoritlåt på skivan är en frän och groovy sak baserad på den amerikanske diktaren Theodore Tiltons orientaliska poem All This Shall Pass Away om alltings förgänglighet. Såna teman är jag svag för inom konsten. Självklart avslutar låten skivan. Hoppas bara att detta inte också innefattar Plants karriär. Men detta vete Gud allenast.

Nästa torsdag står Robert Plant på Annexets scen. För dyra pengar. I en stad där jag tyvärr inte bor. Jag vet inte om jag ska gå än. Men jag tror det. Oviss om osäkerheten i detta känner jag mig trygg om säkerheten och tillförlitligheten i favoritlåtens persiske kungs inristade motto: even this shall pass away!

Once in Persia ruled a king
Who upon his signet ring
’Graved a motto true and wise,
Which, when held before his eyes,
Gave him counsel at a glance
Fit for any change or chance.
Solemn words, and these were they:
“Even this shall pass away.”

Trains of camels through the sand
Brought him gems from Samarkand;
Fleets of galleys through the seas
Brought him pearls to rival these.
Yet he counted little gain
Treasures of the mine or main.
“Wealth may come, but not to stay;
Even this shall pass away.”

’Mid the revels of his court,
In the zenith of his sport,
When the palms of all his guests,
Burned with clapping at his jests,
He, amid his figs and wine,
Cried: “Oh, precious friends of mine,
Pleasure comes, but not to stay —
Even this shall pass away.”

Lady, fairest ever seen,
Was the bride he crowned his queen.
Pillowed on his marriage bed
Softly to his soul he said:
“Though no bridegroom ever pressed
Fairer bosom to his breast,
Mortal flesh must come to clay —
Even this shall pass away.”

Fighting in a furious field,
Once a javelin pierced his shield,
Soldiers with a loud lament
Bore him bleeding to his tent.
Groaning, from his wounded side,
“Pain is hard to bear,” he cried.
“But, with patience, day by day,
Even this shall pass away.”

Towering in the public square,
Twenty cubits in the air,
Rose his status grand in stone;
And the king, disguised, unknown,
Gazing on his sculptured name,
Asked himself: “And what is fame?
Fame is but a slow decay —
Even this shall pass away.”

Struck with palsy, sere and old,
Standing at the gates of gold,
Spake him this, in dying breath:
“Life is done, and what is death?”
Then, in answer to the king,
Fell a sunbeam on the ring,
Answering, with its heavenly ray:
“Even death shall pass away.”

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: