Skip to content

Läs detta inlägg eller inte, du kommer att ångra bådadera.

september 26, 2010

Om E.M. Cioran parafraserar Søren Kierkegaards inledning till Antingen – Eller (1843) i följande citat vet jag inte. Antingen parafraserar Cioran eller så gör han det inte. Han skriver i alla fall detta 91 år efter Kierkegaard. Och såsom filosof, skeptiker och pessimist borde han ha känt till Kierkegaards inledning. Men för att referera till titeln på Ciorans citerande citat: Vad spelar det för roll? Och för att verkligen parafrasera Kierkegaard, med minimalt eget omstöpande: Parafrasera, och du kommer att ångra dig. Parafrasera inte och du kommer att ångra det också. Parafrasera eller inte, du kommer att ångra bådadera.

Men ångra bådadera gör jag verkligen inte beträffande citerandet av Kierkegaard och Cioran! Så det så!

Allt är möjligt och ingenting; allt är tillåtet och ingenting. Vilken riktning man än väljer, är den inte värd mer än andra. Förverkliga något eller ingenting alls, tro eller tro inte, det går på ett ut, liksom det gör detsamma om du skriker eller tiger. Det finns en förklaring till allt, och ändå finns det ingen. Allt är på samma gång verkligt och overkligt, logiskt och ologiskt, storslaget och futtigt. Inget är bättre än något annat, på samma sätt som ingen idé är bättre än någon annan. Varför sörja över sin sorg och glädja sig över sin glädje? Vad spelar det för roll om våra tårar kommer sig av glädje eller bedrövelse? Älska din olycka och avsky din lycka, blanda allt, förväxla allt. Var som en snöflinga, kastad hit och dit av vinden, eller som en blomma, buren av vågorna. Gör motstånd, när det inte behövs, och var feg, när man måste göra motstånd. Vem vet – du kanske vinner på det. Och vad spelar det hur som helst för roll om du förlorar? Finns det något att vinna eller att förlora här i världen? Varje vinst är en förlust, liksom varje förlust är en vinst. Varför alltid vänta sig en tydlig ståndpunkt, klara idéer och förnuftiga ord? Jag känner det som om jag skulle spruta eld som svar på alla de frågor som någonsin ställts – eller inte ställs – till mig.

E.M. Cioran, På förtvivlans krön (1934)

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: