Skip to content

Schopenhauers omöjliga försök till Ἀταραξία (ataraxia)

augusti 18, 2010

Allt viljande har sin rot i behov, sålunda i brist, sålunda i lidande. Detta lidande stillas med begärets tillfredsställande; men om en önskan uppfyllts, så återstå tio ouppfyllda. Dessutom, begäret varar länge, kraven vandra ut i det oändliga, men tillfredsställelsen är kort och kargt tillmätt. […] Men om yttre anledning eller inre stämning plötsligt lyfter oss ut ur viljandets ändlösa ström, om vår uppfattning lösryckes från viljans slavtjänst, om uppmärksamheten ej vidare riktas på viljemotiven utan tingen uppfattas fria från relationen till viljan, och de sålunda betraktas rent objektivt, utan intresse, utan subjektivitet – om man helt och hållet hängett sig åt dem såsom blotta objekt för åskådningen, ej såsom motiv – då har denna på viljans första väg alltid eftersträvande men aldrig nådda ro äntligen med ens och av sig själv kommit och vi äro lyckliga. Detta är det smärtfria tillstånd, vilket Epikuros prisade såsom det högsta goda, såsom gudars tillstånd; för detta ögonblick äro vi då befriade från begärets snöda åtrå, vi fira sabbat efter tukthusarbetet hos viljan, Ixions hjul står stilla.

Inre stämning, det teoretiska medvetandets övervikt över viljan kan i varje omgivning framkalla detta tillstånd. Detta visar oss de förträffliga nederländska målarna, som kunde rikta just denna objektiva åskådning på de likgiltigaste föremål och som i sina Still-leben efterlämnat bestående minnesmärken av sin själsro och objektivitet. Den estetiske betraktaren ser dem ej utan rörelse; de åskådliggöra för honom konstnärens lugna, stilla, viljefria sinnestillstånd, som fordrades för att kunna så objektivt åskåda och uppmärksamt betrakta dessa obetydliga ting och för att så omsorgsfullt kunna återgivna dem. Och medan bilden väcker åskådarens intresse för detta själens lugn, fördjupas ofta hans rörelse vid kontrasten mellan den fridfulla tavlan och det egna oroliga, av häftigt viljande grumlande lynne, som just för tillfället stör hans ro.

Arthur Schopenhauer

Adriaen van Utrecht, Vanitas - Still Life with Bouquet and Skull (ca 1642)

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: