Skip to content

Om svensk vemodig bebopskhet och kravet på underskrift

augusti 17, 2010

Vemod.
Ve, mod!
Bort med det!
På vilket sätt,
och varför överhuvudtaget,
vara modig inför något?
Något? – känslorna!
Ge dig själv till dem.
Ge upp.
Släng rustning, ringbrynja, svärd och häst.
Ge allt till känslorna.
Kapitulera inför dem!
Skriv fredsavtal med dem!
Testamentera ditt själsliv till dem!
Det är ändå bara en fråga om tid,
om något oundvikligt;
det att den sena sommaren tar slut.
Du kommer att bli mjältsjuk.
Den svarta gallan kommer att flöda.
Så skriv under nu.
Det är helt OK.
Det kommer bara att kännas
som bebopska toner,
signerade Lars Gullin.
Och det är helt OK.
Det är bara att acceptera;
du bor i Sverige,
och sånt här är där
oundvikligt.

(Tack Rävjägarn för inspirationen!)

2 kommentarer leave one →
  1. augusti 17, 2010 21:45

    Den lille poet!

    Men inget är väl som hösten! Man lyssnar på Autum leaves, The thing’s we did last summer och Höstdrömmar. Tänker en brasa och dricker något för mycket konjak. Och så lägger sig mörkret som en skyddande filt över allt ont.

    • augusti 18, 2010 14:09

      Att leva i årstider utan jazz är lika omöjligt som att lyssna på jazz utan årstider.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: