Skip to content

En postiljon av rang; om varför epitetet brevbärare är bättre än civilingenjör (del 1 av 2)

juni 28, 2010

Just nu är jag brevbärare. Det är den identitet jag har tills jag i höst eller i vår hittar ett vettigt examensarbete, gör det som det vettiga examensarbetet innebär, blir godkänd på det vettiga examensarbetet för att till slut ta ut min vettiga civilingenjörsexamen i System och Teknik och Samhälle vid Uppsala Universitet. Då blir jag civilingenjör och får en identitet som jag i alla fall nu saknar patetik för. Jag hoppas att detta vänder.

För civilingenjör var sannerligen inte den Sokrates-like socialisten Joseph Roulin. Han var brevbärare och bar tjusigt blå dubbelknäppt rock med guldknappar och toppade sitt huvud, och hela sin postiljongestalt, med en elegant skärmmössa. Han råkade till yttermera visso bo i den franska staden Arles med sin familj, bland annat under åren 1888, 1889 och 1890 – alltså under de van Goghska åren 1888, 1889 och 1890 – och råkade till ytter(ännu)mera visso bli vän med stadens kanske nu mest berömda invånare – Vincent van Gogh. Monsieur Roulin blev Vincents kanske mest betydande interlokutör under denna tid och visade honom värme, öppenhet och generositet då han alltid antingen var välkommen hem till Roulins familj eller som sällskap till en drink med den fryntlige brevbäraren. Monsieur Roulin var också den som såg över och förde Vincent till det lokala sjukhuset i Arles efter van Goghs legendariska utbrott mot Paul Gauguin den 23:e december 1888  som slutade, och tillika kulminerade, med Vincents berömda avskurna och-till-en-prostituerad-som-hette-Rachel-skickade bit av sitt vänstra öra. Den fine Roulin skötte också under denna tid korrespondensen med Vincents familj (det vill säga främst med Vincents bror Theo) och besökte Vincent efter det att han kort efter illdådet skickades till det närbelägna mentalsjukhuset/klostret Saint-Paul de Mausole.

Vincent målade ett antal porträtt och teckningar av vännen Joseph Roulin, samt porträtt av samtliga medlemmar i Roulins familj. Roulins varma, vänliga, äkta och medmänskliga personlighet avbildas genom att med fria och vibrerande pensel/pendrag inrama Roulins härliga anläte – med det charmiga tve-eggade skägget, de gråblå snälla ögonens lugna och visa blick samt de rosiga kinderna – antingen i underbara snurriga girlang-och-blom-bakgrunder eller med fräck gulgrön/himmelsblå backdrop.

Vincent van Gogh målade en brevbärare. Inte en civilingenjör.

Brevbärare – Civilingenjör: 1-0

Vincent van Gogh, Portrait of the Postman Joseph Roulin (1888)

Vincent van Gogh, Portrait of the Postman Joseph Roulin (1888)

Vincent van Gogh, Portrait of Joseph Roulin (1889)

Vincent van Gogh, Portrait of the Postman Joseph Roulin (1888)

Vincent van Gogh, Portrait of the Postman Joseph Roulin (1888)

Vincent van Gogh, Joseph-Etienne Roulin (1889)

Vincent van Gogh, Joseph Roulin, Sitting in a Cane Chair, Three-Quarter-Length (1888)

11 kommentarer leave one →
  1. juli 2, 2010 18:08

    Fantastiskt inlägg!

    En god vän till mig som är doktor i fysik försökte i flera år (i och för sig innan han disputerade) bli brevbärare, men han ansågs överkvalificerad. Samma öde har han erfarit då han sökt jobb som stugvakt. Två drömyrken för en fysikexpert!

    • juli 4, 2010 12:12

      Åh, tack så mycket Minerva! Vilken härlig info!
      Din lilla utsaga värmer gott för en desillusionerad civilingenjörsstudentsjäl som mig själv! Vet du förresten varför han ville bli stugvakt respektive brevbärare?

  2. juli 4, 2010 20:46

    Nej, faktiskt inte. Jag får fråga honom!

  3. juli 8, 2010 11:18

    Jag är också ingenjör av det civila slaget. Kan inte säga att det var det klokast jag gjort i mitt liv, men jag har iallafall haft en inkomst under många år.

    Jag tycker att brevbärare verkar vara ett ypperligt jobb, framförallt om man får en så fin uniform som på de utmärkta bilder du valt ut.

    • juli 8, 2010 18:22

      Nämen Rävjägare! Det gör mig mycket glad att en som du är civilingenjör! Får man fråga inom vilket område? Om du svarar energi och miljö, får man fråga: fixar du ett exjobb åt mig?
      Skämt å sido. Det gör mig glad när någon som du tvättar ur den torra och fnasiga etiketten som många urtrista civilingenjörer skapat.
      Gällande brevbäraryrket skulle detta vara ett ypperligt jobb om de nerskärningar för att maximera Posten AB:s årliga statsbidrag på ca 4 miljarder inte skulle gjorts. Distrikten, portot och vinsten blir större och dyrare, samtidigt som brevbärarna och postboxarna blir färre och reklamen tyngre.

      • juli 8, 2010 21:46

        Data, har jobbat som systemutvecklare i många år, mestadels inom genren webb. Under 4 år drev jag dock ett café. Nu är jag redigt less på mitt kontorsjobb, har sagt upp mig och skall försöka hitta något annat att göra i höst, efter mina sommarferier. Passar verkligen inte in i mallen för en systemutvecklare och inser att det är redigt korkat att jag inte gett upp den tanken tidigare.

  4. juli 9, 2010 16:32

    Åh, Rävjägare! Vad strongt gjort! Jag lyckönskar dig allt jag bara kan och kommer följa din blogg med än mer intresse gällande detta! Förresten, det däringa caféet…finns det några bilder från det? Fanns det gedigna wienerbröd och mandelkubb och fick man kaffe i en fin gammal servis etc.?

Trackbacks

  1. En postiljon av rang; om varför epitetet brevbärare är bättre än civilingenjör (del 2 av 2) « Pyrrhonism
  2. Försenade immatriella upplevelsepresenter till en stockholmstös « Pyrrhonism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: