Skip to content

Den 23:e maj 1879

juni 23, 2010

För min del vet jag ingen andling njutning mera fängslande än att läsa i en själs innersta och invigas i dess fördolda liv. Det är den fröjd man väntar sig i paradiset, men varför unnar man sig den så sällan på jorden? Skulle inte ett andligt syskonförhållande tillstädja den himmelska kärleken som är likgiltig för kön och främmande för vällust? Detta sätt att älska har alltid synts mig naturligt och lätt; men ”hjärtekrossare”, omättlig Don Juan får den heta som ingenting fordrar för sig själv, som inte syftar till svartsjuk besittning och som förkastar den tyranniska eller exklusiva lidelsen. Själisk kärlek tycks vara någonting oklassificerat, obekant, oantagligt. Innerlig och osjälvisk vänskap mellan könen gäller för orimlig och omöjlig. Omöjlig är den då inte, eftersom jag upplevat den tio eller tjugo gånger. Och orimlig kan jag inte finna den, alldenstund man föreställer sig den i det tillkommande livet.

Henri Frédéric Amiel

René Magritte, The Lovers (1928)

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: