Skip to content

Gråt med mig

juni 17, 2010

1941 befann sig Henri Matisse i Nice där han försökte återhämta sig efter en tarmcanceroperation. Han satte in en annons där han sökte efter en ”ung och vacker nattsköterska”. En student vid namn Monique Bourgeoism (vilket underbart efternamn!) svarade på den världsberömde 72-årige målarens annons och kom att ge vård, omsorgen och inspiriation åt honom för de resterande 13 åren av hans liv. Efter att det ettåriga vårdkontraktet gått ut frågade Matisse om Monique kunde sitta modell åt honom. Det vackra resultatet visas här nedan. 1943 lät Monique under tre år omskola sig till nunnan syster Jacques-Marie i den lilla närliggande staden Vence, mot ateisten Matisses oförståelse. När hon 1946 var färdigbliven nunna flyttade Matisse från Nice och köpte ett hus kallat ”Drömmen” nära det kloster där syster Jacques-Marie huserade. Det var i Vence som Matisse, snart 80-årig och sängliggandes i sin ”taxisäng”, med sina långa saxar, skapade de världsberömda färgexploderande pappersurklippscollagen med den egenutvecklade tekniken découpage där olika former klipptes ur från gouachemålade pappersark som sedan klistrades fast på en grund av något slag. Vänskapen och relationen mellan Matisse och syster Jacques-Marie uttryckte Matisse pragnant vackert i ett brev: ”vad som utspelas oss emellan är som en dusch av blommor – rosenblad som vi kastar på varandra”. Découpage och syster Jacques-Marie utgjorde tillsammans grunden till mästerverket Chapelle du Rosaire.

Följande är de sista fem minutrarna från avsnittet om Henri Matisse ur BBC:s kvadruppla konstserie Modern Masters. Seriens värd, Alastair Sooke, går för första gången i sitt liv in i Chapelle du Rosaire och blir så oerhört fint rörd i slutet av klippet. Detta blev katharsis på 60-minutersavsnittet och fick mig tidigare idag att läcka tre känslofyllda tårar från mina ögon som sedan gjorde, för att använda en Matisse-term, fauvistiskt våldsamma och livfyllda resor nedför mina kinders skäggiga raviner till tonerna av Arvo Pärts vackra Spiegel im Spiegel, som är bakgrundsmusiken i klippet.
Gråt tillsammans med mig alla fina läsare, gör det. Det är de väl värda, den fine äldre mannen i hatt och runda glasögon, och den sympatiske konstintresserade engelsmannen.

Henri Matisse, Monique in Gray Robe (1942)

Henri Matisse och syster Jacques-Marie (1951)

4 kommentarer leave one →
  1. juni 18, 2010 12:27

    Henri var en sötnoshjälte. Aldrig öppet allvarlig, kämpade istället arslet av sig för att allt skulle se kul och glatt och lätt ut. Till slut då, om man gör rätt, så blir det kul och glatt och lätt.

    Så ska ju kapell se ut! Jag tänkte skriva ”gråt inte”, men ska man gråta åt något så ska man väl gråta just där, det är nog sunt.

    Hur finner man gamla konstnärer att vårda? Tips?

    • juni 18, 2010 18:21

      Kul, glatt och lätt – vilka fina etiketter på en sötnoshjälte, Alice!
      Vill gärna svara på din sista fråga men jag vill då först förstå vad du menar med att vårda gamla konstnärer. Tips?

  2. juni 18, 2010 21:14

    Jag vill ta hand om någon skröplig som målar av mig, såklart! Jag får sätta in annons i Aftonbladet.

    • juni 19, 2010 12:34

      Haha, så klart! Börjar inte Carl Johan De Geer att bli lite gammal? Eftersom han också är lite av en sötnoshjälte så tror jag att detta är bästa tipset. Alternativt: hitta en tidsmaskin! Detta möjliggör vårdrelationer med alla från grottmålarna i Lascaux till den framtida pensionären och mångmiljärdären Damien Hirst. Just take your pick, dude.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: