Skip to content

Om det vackra och fruktansvärda Stockholm

juni 11, 2010

Se Johan Klings debutfilm Darling (2007) och läs hans debutroman Människor helt utan betydelse (2009) för att se och höra svart-komiska, bittra och melankoliska knivhugg mot den svenska plattitydens och tomhetens apatiska tidestämming i dess vackra huvudstad.

I filmen sker detta via ett svartmålat humoristiskt porträtt av ett Sverige, Stockholm och ett Stureplan helt utan rättvisa som för tankarna till Roy Andersson; i boken sker detta via en gravallvarligt vemodig flanörsskildring av en kärlekskrank, svartsjuk och snäll mans misslyckade dag i ett fantastiskt klart och träffande beskrivet Stockholm som för tankarna till Hjalmar Söderberg.

Om man tillverkar något som gör så att tankarna förs till de två nyss nämnda männen förtjänar man sannerligen själv att få bli hyllad på sina egna meriter. Johan Kling, från och med nu håller jag koll på dig, och jag ser fram emot din nya ”En-midsommarnattsdröm”-inspirerade film Puss med premiär i höst!

Stockholm på 00-talet är en stad som gör mig minst sagt alienerad – en fruktansvärd plats utan kontinuitet, som blandar yta och våld. Jag väntar bara på att det ska komma en ny Brel eller Strindberg och kasta den här jävla kitschiga vasen som är Stockholm rakt i backen. Jag skulle hemskt gärna vilja flytta härifrån. (Johan Kling, från en intervju i DN)

Torsten Jovinge, Från Centralpalatset (1933)

5 kommentarer leave one →
  1. juni 11, 2010 22:30

    Jag tyckte mycket om Människor helt utan betydelse. Läs min lilla betraktelse här:

    http://minerva.bloggsida.se/kultur/den-vardagliga-fornedringen

    • juni 12, 2010 11:52

      Åh! Vilken fantastisk recension Minerva! Med referens till Söderbergs Pälsen också! Jättebra! Visst är den med i ”Historietter”, eller är det i någon annan novellsamling?
      Hade du sett ”Darling” förresten?

      • juni 12, 2010 12:26

        Oj, vad du tar i – tack för beröm! Ja, ”Pälsen” är en av novellerna i Historietter. Och jag har sett filmen Darling, som jag tyckte mycket om. Kling sätter fingret på ett vemod som samhällskylan ger upphov till.

  2. juni 12, 2010 14:35

    Jag motsätter mig dravvlet om Stockholm! Bara det!

    Vemod är svårdefinierat. Som schablon själv föredrar jag Frukost på Tiffanys framför betraktelsen i Darling – även om Darling ju är ganska bra. Det är bara tolkningen som är annorlunda.

    Baren på Grand tröstar. Grand är grande, just därför.

    /Patriot

Trackbacks

  1. Johan Gustav Kling Skarsgård. Eller: Novellfilm av ”Människor helt utan betydelse”! « Pyrrhonism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: