Skip to content

Dagens Proust

juni 11, 2010

Ty man är mindre trogen den människa man älskat mest än man är mot sig själv, och förr eller senare glömmer man henne för att, i enlighet med sin egen natur, börja älska igen. Möjligen kan den man älskat så högt ha givit en särskild form åt denna kärlek, som gör att man blir henne trogen även i otroheten. Med nästa kvinna kommer man att känna behov av samma morgonpromenader eller att på samma sätt följa henne hem om kvällen, eller att överösa henne med alldeles för mycket pengar. […] Dessa utbyten förlänar verket ett drag av ojävighet, av allmängiltighet, som också är en bister påminnelse om att man inte bör fästa sig vid människor, att det inte är människorna som verkligen existerar och alltså kan uttryckas, utan idéerna. Man måste emellertid skynda sig och inte låta någon tid gå förlorad medan man har dessa modeller till sitt förfogande, ty dem som kan stå modell för lyckan förfogar man vanligen inte länge över, och tyvärr inte heller över dem som står modell för smärtan, ty även denna förgår så snabbt. Och även när den inte ger en stoff till verket genom att öppna ens ögon, gör den nytta genom att sporra en till arbete. Fantasi och tanke kan i och för sig vara utomordentliga apparater men ändå vara tröga och kraftlösa. Då sätter lidandet igång dem. Och de personer som står modell åt oss för smärtan, ställer sig ofta och villigt till förfögande i den ateljé som vi aldrig beträder utom under dylika perioder; ändå finns den i vårt eget inre. Dessa perioder utgör liksom en bild av livet med dess mångahanda lidanden. Ty de rymmer olika lidanden även de, och när man trodde att allt blivit lugnt, kommer ett nytt. Ett nytt i ordets alla bemärkelser, kanske därför att dessa oförutsedda situationer tvingar oss att träda i djupare kontakt med oss själva, liksom de smärtsamma predikament kärleken oavlåtligt försätter oss i skänker oss insikt och efter hand låter oss upptäcka det material vi är gjorda av.

Gustave Courbet, The Artist's Studio; A real allegory summing up seven years of my artistic and moral life (1854-55)

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: