Skip to content

S L U T

juni 7, 2010

2901 enormt textkompakta sidor med cirka 1,25 miljoner ord har, via de sju volymerna i gröna klotband med fina gulddetaljer, Swanns värld, I skuggan av unga flickor i blom, Kring Guermantes, Sodom och Gomorra, Den fångna, Rymmerskan och Den återfunna tiden, i Gunnel Vallquists helt makalösa översättning, från och med sommaren 2008, filtrerats genom mina ögon.

Tipset om Marcel Prousts oändligt långa romansvit På spaning efter den tid som flytt kom från fantastiska Bodil Malmsten, som jag själv fått tips om från en fin vän som i sin tur blev tipsad om Bodil av hennes fina mamma. Längre än så förmår jag inte släktforska om boktipset.

Idag kl 17.00, sittandes på en parkbänk vid mitt favorittillhåll i Uppsala, till tonerna av den vackra domkyrkans klockor (om ni bara visste vilken koppling detta, katedralen och kyrkklockor, har till boken!!) lästes den 2901:a och sista sidan.

Mitt inre har förvandlats, besmyckats och blivit upplyst under dessa två år. Ord förmår inte att säga mera förutom att jag för alltid kommer att ha Marcel Proust som vän och att jag förmodligen alltid kommer att göra återbesök i hans värld för att tydligare se, höra, lukta, känna, förstå och älska min egen.

Allt känns nu bara så vemodigt, ty en bättre bok och en bättre författare kommer jag aldrig att läsa i hela mitt liv. Det kan jag säga att jag vet till 100 procent. Detta trots att jag till 100 procent också vet att detta, liksom allt annat här på jorden, är epistemiskt otillgängligt, det vill säga: det går inte att få absolut kunskap om. Så bra är Proust; han övergår förståndets, logikens och vetenskapsfilosofins grundantaganden. Och att inte läsa hans romansvit någon gång under sitt liv (ju förr desto bättre!), är att till viss del gå miste om livet själv. Om jag ska klargöra den sista fräcka bisatsen måste jag tyvärr avslöja hela romansviten, och det tar jag mig inte på mig att göra.

Till sist två kärleksförklaringar:

Gunnel Vallquist: jag älskar dig! ♥

Marcel Proust, via Google Translate: Je t’aime! ♥

6 kommentarer leave one →
  1. juni 8, 2010 18:00

    Jag vågar aldrig läsa sådant här, det verkar liksom vara så bra att det fuckar upp. Det vet jag inte om jag orkar.

    Tack för tipset, en vacker dag!

    • juni 9, 2010 12:21

      Marcel har fuckat upp mig genom att bland annat ha gett mig nya ögon, öron, näsa, mun och känsel. Han, liksom andra fantastiska konstnärer, filosofer, vänner, älskade osv, håller på med någon sorts inre plastikkirurgi. När man blir utsatt för själva operationen kan det vara lite jobbigt måhända, dels för att man måste vara vaken och dels för att man måste vara obedövad för att det ska få effekt, men liksom när man vaknar upp från en ytlig plastikkirurgi och ser sina nya D-kupetuttar och silikonläppar, utbrister man: Fy fan! Det var värt varenda smärta och krona!
      Till skillnad från ett yttre plastikkirurgiskt ingrepp så gör ett inre dito dessutom att man blir ännu mera människa, och inte mindre som i det förra fallet.

  2. april 27, 2012 01:01

    …åh – marcel… for noen år siden klipte jeg av ledningen på tv og slengte den ut av kjøkkenvinduet (jeg bor i hus på landet) – det har jeg aldri angret på. så leste jeg høyt for min beste venn samtlige bøker av knut hamsun. det tok omtrent 1,5 år. tristheten var nesten ikke til å bære – jeg hadde brukt opp hamsun! så får jeg vite av min tante i oslo at marcel proust var tingen – hun hadde lest på sporet av den tapte tid på fransk i sin ungdom – og min morfars-mor hadde lest den på engelsk. bare lovord – min tante har åpenbart lært mye av sitt kyniske maktspill gjennom på sporet av den tapte tid. jeg vegrer meg og tar en omvei med høytlesning med pip (philip pirrip/dickens) som var aldeles ulidelig kjedelig – og da denne endelig er slutt så gyver jeg løs på på sporet av den tapte tid, i en åpenbart mesterlig oversettelse av norske anne-lisa amadou.

    bind 1: wow! å lese denne høyt med min kompis tok sin tid: jeg tenkte, jeg orker ikke mer. etter en kort stund fikk jeg abstinenser og vi tok bind 2: juhu – mer, mer, mer! så fikk jeg igjen angst for at det skal ta slutt. har derfor begynt på fantastiske moby dick (melville) som pausebok og jeg leser så sakte jeg bare kan. jeg er fanget av proust. hjelp!

    • april 27, 2012 16:52

      Hej Nijiri och tack för din kommentar!

      Vad fint att läsa högt för en vän. Det händer att jag för mig själv läser högt…när det var något riktigt bra jag läst tyst; texten får annat liv när rösten användes som dess kropp och förlängning.

      Hur gillar du ”Moby Dick”? Jag läste Melvilles ”Bartleby” i veckan här och gillade den skarpt!
      Du behöver inte vara rädd för att Proust ska ta slut; han är som vilken bra litteratur som helst – han liknar en rondell som man ofta återkommer till, kör runt några varv i, för att sedan fara ut på motorvägen igen (och spana), vetandes om att man snart återkommer till den Återfunna Tiden.

      Allt gott!

  3. april 28, 2012 04:35

    moby dick er en enestående bok som jeg med vilje har anvendt flere måneder på. det var denne artikkelen som fikk meg til å ønske lese den: http://morgenbladet.no/boker/2009/dypets_tause_kjempe

    interessant at du har lest bartleby – den skal jeg sette på min leseliste. selv vil jeg anbefale på det varmeste boken hojoki av kamo-no-chomei.

    det er oppløftende høre og så fint sagt at man til stadig kan få påtår ved å kjøre noen runder med marcel. det skal jeg ikke glemme.

    hilsen fra norske landsbygden

    • april 29, 2012 10:10

      Tack för boktipsen Nijiri! ”Moby Dick” skall börja läsas här snart…nu är jag helt inne i Roberto Bolaño.

      Hälsningar från Stockholm!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: