Skip to content

Den 17:e september 1880

maj 24, 2010

Jag kan inte dölja för mig att jag sedan minst ett dussin år tillbaka inte mer står under kvinnokönets bann; jag har bättre reda på idolens brister och svagheter. Jag hade satt den för högt, på mannens bekostnad; jag har för mycket tyckt om och umgåtts med kvinnor. Äntligen inställde sig opartiskhet. Det är aldrig för sent att bli klok. Om jag än bevarar en liten förkärlek för det mest älskade könet är jag mindre naiv, mindre blind, mindre lättrogen och mindre hemfallen åt beundran än förr i världen. Majas flor hade blivit genomskinligare och illusion är mig mindre nödvändig. Kamratligt umgänge har satt mig i tillfälle att se rätt. Jag kan betrakta dem som de betrakta varandra, som deras mödrar, fäder och bröder betrakta dem, som läkaren ser dem, det vill säga på alla möjliga sätt utom det förälskade och förblindande. Jag erfar deras tjuskraft utan att överskatta dem; jag är berörd, gripen, tacksam, fängslad utan att vara duperad. Det är det tillstånd jag föredrar.

Henri Frédéric Amiel

Helene Schjerfbeck, Arvesmykket (1915-16)

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: