Skip to content

Pessoa var en pyrrhonistisk drömmare

april 29, 2010

Jag tar tillbaka mitt förra inlägg där jag målade upp Fernando Pessoa som enbart pessimist och Amiel som enbart drömmare. Efter att ha läst lite mer i Orons bok så inser jag nu att Pessoa också var en drömmare, fast en pessimistisk sådan, och i en fiktiv drömduell så tror jag att Pessoa med sömniga solitära stötar skulle slå bort Amiels värja och träffa hans bröst ganska enkelt. För Pessoa låg i ständig hårdträning på hans egna fundamentalistiska träningsläger för drömmeri i Lissabon; i jämförelse läste Amiel bara en drömkurs på Genéves folkhögskola.

Läs bara här nedan Pessoas omöjliga råd om konsten att drömma sköna drömmar, vilket för Pessoa var samma sak som konsten att leva ett liv eftersom hans verkliga och sanna verklighet och hans inre landskap, det enda landskap som fanns, för honom endast fanns i hans drömmar. Och i hans hårdföra skepticism och förakt tycks jag mig urläsa att han också tillhörde en annan kategori: den som pyrrhonist. Eventuellt kan man också, andra fragment ur hans bok tyder på det, kalla honom för solipsist, alltså en för vilken endast de egna sinnesintrycken existerar och det enda man kan vara säker på. Men denna kategori motsäger ju i och för sig pyrrhonistens som menar att man inte kan vara säker på något, inte ens på sina egna affekter och perceptioner. Jaja, Pessoas drömtips:

Uppskjut allt. Gör inte i dag det som du lika gärna kan göra i morgon. Det är inte ens nödvändigt att göra någonting överhuvudtaget, varken i dag eller i morgon.

Tänk aldrig på vad du skall göra, och gör det inte heller.

Lev ditt liv. Låt inte livet leva dig.

Var dig själv både i sanningen och i misstagen, i välbefinnandet och i smärtan. Det kan du bara vara när du drömmer, ty ditt verkliga liv, ditt mänskliga liv, tillhör inte dig utan andra. Du byter alltså ut livet mot drömmen och se bara till att du drömmer på ett fulländat sätt. I ingen av dina handlingar i det verkliga livet, inte ens i födelsen eller i döden, är det du som agerar: du ageras; du lever inte, du bara levs.

Vänd dig bort mot de andra som en absurd sfinx. Stäng in dig i ditt elfenbenstorn, men utan att slå i dörren. Och det elfenbenstornet är du själv.

Och om någon säger till dig att detta är felaktigt och absurt så tro honom inte. Men tro inte heller på det som jag säger till dig, för man skall inte tro på något.

Förakta allt, men gör det på ett sådant sätt att det inte besvärar dig. Tro dig inte vara överlägsen när du föraktar. Däri ligger det ädla föraktandets konst.

(Orons Bok, fragment 398)

3 kommentarer leave one →
  1. april 29, 2010 15:31

    Vilka visdomsord! Ettan och tvåan känns kanske lite väl demoraliserande, men trean gillar jag! Tror också att jag skall öva mig i ”det ädla föraktandets konst”.

    • maj 1, 2010 17:52

      Det gör du rätt i! Pass på, mer pessimistisk Pessoa kommer här framöver!

Trackbacks

  1. Ett verk höljt i mytologiskt skimmer « Pyrrhonism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: