Skip to content

Dagens Kierkegaard

april 14, 2010

Var enskild människa måste dock antas vara i besittning av vad som väsentligen utmärker en människa. Den subjektive tänkarens uppgift är att förvandla sig till ett instrument som otvetydligt och exakt angiver det mänskliga under existens. Att trösta sig i sin existens genom att jämföra sig med andra är rena missförståndet, ty att vara bättre eller lika bra som andra gör varken från eller till. Att man söker sin tillflykt i tidsrörelserna, som likväl inte rör sig med individer, har sin naturliga orsak i en omedelbar, en estetisk förtvivlan som inte har nått det etiska. Det vill säga: man har insett att det båtar föga att vara en aldrig så utmärkt och framstående människa, eftersom jämförelse och åtskillnad inte är till båtnad. Så har man valt en ny jämförelse och åtskillnad: att tillhöra det nittone århundradet, och raskt bestämmer man sin smula existens i förhållande till detta. Men vad hjälper väl det? Nya illusioner! Man hör inte till de dårar som förväxlar sig själva med Napoleon eller andra berömda män, ty vår tid utmärker sig i jämförelse med andra tider på det viset att dess dårar förväxlar sig med själva tiden, generationen, mänskligheten.

Att vilja vara en enskild människa (vilket man otvivelaktigt är) genom att jämföra sig med andra är bara velighet; att vilja vara en enskild existerande människa (som man otvivelaktigt är) i samma mening som envar annan kan vara det – det är en etisk seger över livet och över alla illusioner.

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: