Skip to content

Dagens Proust

april 10, 2010
tags:

Banden mellan en annan människa och en själv existerar bara i ens egen föreställning. De lossnar allteftersom minnet försvagas, och trots allt som man inbillar sig själv och av kärlek, vänskap, artighet, konventionella hänsyn eller plikt söker inbilla andra, är man ensam. Människan är den varelse som inte kan gå ut ur sig själv, som endast i sig själv kan känna andra, och säger hon något annat, ljuger hon.

Jean-Antoine Watteau, Gilles (1718-1720)

8 kommentarer leave one →
  1. april 10, 2010 16:22

    Jag måste bara fråga, har du läst Amiels En drömmares dagbok? Finns på svenska översatt av Klara Johanson.

    • april 11, 2010 12:02

      Det har jag inte gjort. Vad handlar den om och är den speciellt kopplad till citatet här?

  2. april 11, 2010 20:08

    Det finns ingen koppling alls, men jag tänkte att boken kanske kunde intressera dig. Boken är Henri-Frédéric Amiels dagboksanteckningar.

    • april 11, 2010 20:49

      Jättetack för tipset, Rävjägare! Jag har nu spanat runt lite om honom och han låter som en perfekt match! Dessutom fanns boken på antikvariatet närmast mig så det blir en inhandling imorrn, var så säker!

  3. Krull permalink
    april 12, 2010 16:38

    Låter lite som vårdvetenskap det där🙂

  4. Krull permalink
    april 16, 2010 20:49

    DIna harklingar…. Nej men ditt inlägg dummer🙂
    Låter lite som något som våra vårdteoretiker skulle kunna skriva om deras syn på människan. Framförallt sista meningen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: