Skip to content

Lady Standing at the Virginals

mars 15, 2010

Oljan på den här tavlan förmedlar inte den tidigare vermeerska tystnaden som utgjordes av en persons introverta insjunkenhet i solitära tankar (exempel 1, exempel 2, exempel 3). Just i detta Vermeerögonblick är det tyst, men i nästa kommer damen i den gräddvits-beige sidenklänningen med den indigoblå överdelen och puffärmarna att göra ett anslag på virginalen. Detta är alltså lådan hon står vid och som inte alls är någon låda utan ett litet cembaloaktigt piano där strängarna sitter parallellt med tangenterna. Det var poppis på framförallt 1600-talet och var ofta rektangulärt till formen.

Ljuset är ju magiskt naturligtvis, som vanligt, se bara på veckningarna i sidenkjolen och reflexerna i puffärmen och pärlhalsbandet samt hur guldramens små ornamenteringar glimmrar och nästan gör så att de kommer ut ur datorskärmen. Sen det där typiskt holländska 1600-talsgolvet med de vridna kvadraterna som dessutom har det typiskt Delftska (Vermeer var från staden Delft) golvlistskaklet. Om man tittar noga så ser man små charmiga figurer. Men sen då?

Jo, konsten i konsten, tavlorna i tavlan. Tre tavlor finns, eller tre motiv snarare. Virginalen är ju målad och denna målnings motiv delas i princip av guldramstavlans; ett klassiskt blå-himmel-med-vita-moln-i-ett-dramatiskt-men-vackert-landskap-motiv. Är dessa interna landskapsbilder som beskriver kvinnans inre geografi och natur? Och vad symboliserar dem? Jag tänker hopp och hinder, himmel och berg.

Den svarta ramen, väldigt snygg konstrasterad mot guldrametavlan för övrigt, omger ett porträtt av kärleksamorinen Cupid. Han stödjer sig på sin lilla pilbåge samtidigt som han i ren nakenhet flashar ett litet vitt tomt kort åt betraktaren/kvinnan. Dylika motiv betyder att man endast bör ha en liten älskling samtidigt, sen spelar valören, färgen eller om kortet är klätt/oklätt ingen roll. Bara inte en hel jälva kortlek, säger Cupid, inte samtidigt i alla fall.Inte heller flush, kåk, stege eller par är tillåtet.

Är detta kvinnans livsidiom? Om man dessutom tar med att namnet på instrumentet hon står vid och är i kontakt med, kommer från ordet virgin, så erhålls mer komplexitet. Är hon orörd eller bara ogift? Vad säger hennes blick och ansiktsuttryck? Hon ser nöjd ut men också som om hon vill överföra något till oss betraktare. Nån insikt kanske? Att man endast borde ha en liten älskling samtidigt och att livet är som en vandring i ett vackert, dramatiskt och lite svårgånget landskap? Nä, det är väl för uppenbart.

Jag tror hon helt enkelt vill fetrocka. Hon står ju för bövulen upp, hon står vid ett piano, vad är det om inte en typisk pianorockpose och ett uttryck för att leva livet här och nu?  Så varsegod, Lady Standing at the Virginals, vrid upp volymen till 11 och fetrocka sönder den däringa virginalen – jag vill bara se flisor kvar!

Johannes Vermeer, Lady Standing at the Virginals (1670-72)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: