Skip to content

Om jag vore en markis + Dagens Proust

mars 12, 2010

Suck.

För tänk om jag på något sätt ändå skulle kunna ha varit en fransk markis under 1600-talet, haft barrockutmejslade skattkistor sprängfulla med lusidorer, burit en allongeperuk, bott i ett lantligt château omhuldat av murgröna, med labyrintträdgårdar och fontäner med champagne därtill,  pratat franska, haft tillgång till hela På spaning efter den tid som flytt i mitt ekinklädda-och-i-västra-flygeln-lokaliserade bibliotek och till yttermera visso varit den fattige aktörens Alan Rickmans mecenat som på något konstigt sätt ändock levde under denna tid och var i behov av mina lusidorer.

Om allt detta vore fallet, ja, då skulle jag sannerligen och dagligen ha tvingat min lilla livegna Alan Rickman att på engelska först översätta och sedan recitera mina inlägg som jag här rubriserar ”Dagens Proust”. Jag skulle beordrat den bästa pianospelaren i mitt tjänstefolk att just spela piano till och de övriga att sköta inspelningsutrustningen.  Markisen, det vill säga jag själv, skulle sedan till slut ha lagt upp dessa recitationer här i/på min digitala journal.

Hur skulle det ha låtit? Vilka känslor skulle den makalösa anglosaxens röst ha frambringat i edra hjärtekrus när han läst de långa proustianska meningarna fyllda med den omissigenkännliga visheten, humorn, allvaret och skönheten?  Här nedan får ni svaren.

(Observera att citatet i klippet inte är från På spaning efter den tid som flytt. Det är istället ett skriftligt svar på en fråga som den parisiska tidningen L’Intransigeant ställde sommaren 1922 till ett antal kända fransmän, däribland Marcel. Frågan löd ungefär: Om människorna blev varse att en enorm katastrof skulle drabba dem och hundratals miljoner andra, vilken effekt skulle då detta ha på människornas  sista tid i livet? Samt: hur skulle du själv spendera denna tid?)

Suck.

2 kommentarer leave one →
  1. mars 12, 2010 13:12

    Proust och Rickman och Piano var en fin kombination må jag säga. Men när jag hör Rickman tänker jag ofta och gärna på en mindre fin men mer rolig kombination: Rickman och Rickman och Telefonsvarare:

    • mars 12, 2010 17:22

      Haha! Den är klockren! Jag älskar när han säger ”defrost”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: