Skip to content

Internationella kvinnodagen

mars 8, 2010
tags:

Till kvinnorna i världen
via kvinnorna i min värld;
Ni är skönhet, glädje, tröst, dröm och ljus.
Ni är innehåll och mening.
Denna dag, liksom alla, är er allena.
Varje liten sekund av stråkarna i Jean Sibelius’ oändligt vackra Andante Festivo
kan inte ens teckna er värdiga porträtt.
Och nej,
jag är inte panegyrisk.

3 kommentarer leave one →
  1. skogvaktaren permalink
    mars 13, 2010 22:00

    När jag under tonåren spelade i olika orkestrar fanns det ett par stycken som drabbade mig under själva spelakten och riktigt fick det att koka i min kropp. Inte på ett högre men på ett annat sätt än när jag bara lyssnade på musik. Det ville till att det var kraftfulla saker, för känslan byggde lite på att man fick ta i för fullt och låta kraften man kände i musiken få utlopp genom kroppen. Det kunde vara helt olika saker minns jag, som overtyren till Läderlappen av Strauss eller Brasilia av Herb Alpert. Och så kunde det vara Sibelius och Andante Festivo. Så fullständigt vackert det är!

    • mars 14, 2010 18:14

      Ja, oändligt vackert. Denna version är dessutom den enda återstående ljudinspelning där Sibelius själv diregerar. Den sändes live på radiolänk från Helsingfors till världsutställningen i New York den 1:a januari 1939. Tempot är något långsammare än andra jag hört och jag gillar denna bäst.

      • skogvaktaren permalink
        mars 14, 2010 19:35

        Jag reagerade också på det långsamma tempot. Intressant om radiolänken till N.Y. 1939 – det kände jag inte till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: