Skip to content

Dagens Proust

mars 3, 2010

Sin egen åtrå finner man oskyldig, den andras avskyvärd. Och denna kontrast mellan å ena sidan en själv, å andra sidan den man älskar, är tillämplig inte bara på åtrån utan också på lögnen. Vad är mer allmänt brukligt än lögnen, vare sig det gäller att överskyla tusen svagheter i hälsan när man vill verka frisk, att hemlighålla en last eller att utan att såra andra följa sin egen böjelse? Lögnen är det nödvändigaste och mest använda av alla bevarande medel. Ändå är det den som man gör anspråk på att utrota ur den älskades liv, det är den man spanar efter, vädrar överallt och hatar varhelst man möter den. Den gör en utom sig, den är nog för att förorsaka en brytning, man misstänker den för att dölja de svåraste synder, såvida den inte döljer dem så väl att man inte misstänker något alls. Vilket sällsamt tillstånd, där man är överkänslig för en sjukdomsalstrande orsak vars allmänna förekomst gör den ofarlig för andra men ytterst skadlig för den stackare som förlorat sin immunitet mot den!

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: