Skip to content

Woman in Blue Reading a Letter

februari 24, 2010
tags:

Om man genom att ta in Girl Reading a Letter at an Open Window (GRLOO) fick uppleva en något varm tystnad och nu vill ha en kalldusch, men en tyst och stillsam sådan, så kan man ta sig en titt på Vermeers andra läsa-brev-tavla.

Tyvärr utgör de inte ett pendangpar varken i bemärkelsen att de målades efter varandra (GRLOO målades ca 5 år innan) eller att de nu, eller någon gång, har hängt bredvid varandra (GRLOO hänger i Gemäldegalerie, Dresden och Woman in Blue Reading a Letter (WBRL) huserar i Rijksmuseum, Amsterdam). Emellertid så hänger dessa två tavlor alldeles bredbid varandra i Galleri de Schniff och eftersom jag numera har tillgång till vita digitala tomma väggar så kan jag kopiera galleriet och slå upp portarna även här, på en adress som inte egentligen finns.

Alltnog.

Motivet i WBRL är ungefär likställt det i GRLOO. Skillnaden ligger främst i färgskalan och i motivreduceringen. Först och främst så är ju den solitära avbildade personen här en kvinna istället för flicka (jmfr. W:et i WBRL mot G:et i GRLOO) och dessutom en gravid sådan (ja, jag tror ni vet hur man ser om nån är gravid eller inte, och samma knep gäller i holländskt 1600-talsmåleri). Hon är både reducerad i klädslen (ingen guldig sidenpuffsärmsklänning här inte!) och i hennes rumsliga placering. Sen är scenen reducerad genom att Vermeer har kastat ut allt skryt (förutom pärlhalsbandet), alltså inga turkiska skrytmattor, skrytfrukt-still-lebens, skrytgardiner eller skryt-trompe-l’œil-gobelänger, och zoomat in mer på centralgestalten.

I WBRL blir kvinnan istället det absoluta centrum, utan konkurrens. I GRLOO får G bråka med Vermeers ljus om vem som står i centrum. Här här det i alla fall W som omgiven negativa ytor i vita och ockra färger (putsväggen och kartan) lyfts fram i sin himmelsblå beddejak (”tröjan” hon har på sig). Brevet, vars innehåll vi som vanligt inte vet något om, håller hon ännu närmare hjärtat än G i GRLOO. Dock så är W:s och G:s ansikten, och dess mimik, nästan helt identiska och man undrar: är det samma person? Då är i så fall W:et ett underlag för att man blir kvinna när man är gravid.

WBRL:s känsla är dock för mig helt annorlunda än GRLOO:s. Allt beror, förutom på motivreduceringen och motivförändringen, samt att hon håller brevet närmare sig, på den kalla färgskalan.

Hennes karl har dött i 30-åriga kriget, det är det som står i brevet, det är jag fullständigt övertygad om, och hon är ett Vermeer-ögonblick ifrån att bryta ihop. Då blir kallduschen och tystnaden ett faktum, och den senare blir till ännu mer stillhet än förra gången. Nu hör man inte ens sina andetag.

Johannes Vermeer, Woman in Blue Reading a Letter (1663-64)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: