Skip to content

Dagens Proust

februari 23, 2010
tags:

Sover  man en timme för länge kan det ofta bli som ett slaganfall efter vilket man måste återfinna bruket av sina lemmar och på nytt lära sig tala. Här skulle viljan inte räcka långt. Man har sovit för länge och existerar inte mer. Uppvaknandet känns nätt och jämnt på ett mekaniskt sätt, omedvetet, som stängningen av en kran kan erfaras i ett rör. Därpå följer ett liv mindre besjälat än manetens, då man lika väl kunde tro att man dragits upp ur havets djup som att man kommit tillbaka från en fängelsevistelse, om  man överhuvudtaget vore i stånd att tänka någonting alls.

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: