Skip to content

Girl Reading a Letter at an Open Window

februari 22, 2010
tags: ,

Vermeers tavlor är som öronproppar mot det yttre och inre oljudet. För oavsett hur högt det interna/externa bruset än är så skapas en högt mullrande tystnad när hans penseldrag åker in i ens ögon.

Hela scenen stannar upp, ljuset från det öppna fönstret slutar strömma och spegelbilden av flickans ögonlock ristas in i fönsterglaset. Med ansiktet lätt böjt, läppnarna halvt isär, händerna hårt och stadigt hållandes ett brev med pärleskimmer, vars sista meningar närmar sig, är hon helt absorberad och uppburen i sig själv; i aktiviteten att läsa ett brev vars innehåll, för oss, är förborgat.

I detta tunna ögonblick skickar hon ut en puls som pausar all tid, i staccato. Stillheten fryser den turkiska mattan, det ljusgröna draperiet, de ludna aprikoserna och den scharlakansröda Caravaggio-gardinen. Till och med skuggorna får vila. Och vi får vara med.

Johannes Vermeer, Girl Reading a Letter at an Open Window (1657-59)

Det kommer att komma meer Vermeer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: